Foerdela ministerposter

Jag laeser att Thomas Bodstroem redan blivit lovad en ministerpost efter 2010. Han faer goera vad han vill fram till dess men ska sen ingaa i regeringen har Mona lovat.
Det fanns en klok gammal centerledare som foer maanga aar sen myntade uttrycket "inte saelja skinnet foeraen bjoernen aer skjuten".
Mona borde laesa Nils G Aaslings biografi oever Gunnar Hedlund. Hon har ett och annat att laera.

Deprimerad blir utforsakrad?

Sitter i London (dator som saknar tre mycket viktiga bokstaever) och blir besviken oever Arbetarbladets beskrivning att den som aer svaart deprimerad kommer att bli utfoersaekrad. Artikeln naemner inte med ett ord att den som bestaaende helt saknar arbetsfoermaaga precis som idag ska bli foertidspensionerad. Den som har kvarstaaende arbetsfoermaga ska faa sysselsaettning inom ramen foer jobb och utvecklingsgarantin.
Den haer typen av artiklar skraemmer en redan utsatt grupp vilket jag tycker aer synd.

MIssnöjda, mycket missnöjda

Journalister verkar sätta en ära i att alltid framställa pensionärer som gnälliga.
Ekots första nyhet är att pensionerna kommer att höjas med rekordbelopp kommande år. Samtidigt har inflationen ökat vilket förståss gör att beloppen gröps ur, vilket drabbar alla lika. Journalisten intervjuar då två pensionärer med frågan om de är nöjda med rekordökningen av pensionerna. Nej vi är missnöjda, mycket missnöjda blir svaret. Vi borde ha fått dubbelt så mycket.
Samma visa var det när budgeten presenterades och det blev klart att regeringen gör en rekordstor satsning på de sämst ställda pensionärerna. De som lever med månadspensioner på 5 500 kronor får drygt 200 kronor mer per månad. Svaret från ett antal pensionärer då var att det var alldeles för lite och framförallt borde det inte bara gått till de sämst ställda pensionärerna utan till alla, rättvist ska det vara.
Jobbskatteavdraget har även det väckt ett starkt missnöje bland pensionärerna. Pensionärerna borde också få jobbskatteavdrag trots att de inte har några ökade levnadsomkostnader på grund av arbete. Resor till och från arbetet upp till 9000 kronor får den som jobbar betala med skattade pengar. Likaså mindre kostnader för inkomstens förvärvande (skor, kläder, ökade matkostnader etc) får den som arbetar betala med skattade pengar upp till 5 000 kronor. Före jobbskatteavdraget sa många arbetslösa att det inte lönade sig att gå från a kassa till arbete trots att a kassan låg på 80% av lönen. Nu lönar det sig vilket gjort att tiotusentals människor gått från arbetslöshet till arbete. Mer skattepengar (300 000 per arbetslös som får arbete) till äldreomsorg, sjukvård, etc men nog går det att finna en pensionär som framställs som missnöjd, mycket mycket missnöjd.

Euro eller inte euro

Finanskrisen har ändrat grundförutsättningarna i en del frågor. Krisen på Island gör demonstranter kräver EU medlemskap och Euro. Inte så svårt att förstå med tanke på det pris Island fått betala senaste veckorna och kommer att få betala under lång tid framåt med tanke på utplånade pensionskapital och besparingar.
I Sverige svänger också opinionen till förmån för Euro. Folkomröstningen 2003 resulterade i ett klart nej vilket tolkades som att Sverige under tio år ej skulle införa Euron. Kanske dags att snart avisera en ny folkomröstning?
Åker idag till London på semester. Tack och lov har pundet varit lika osäkert som kronan senaste veckorna. Hade varit sämre ekonomi att åka till Euro land eller till USA.

Nässjö

Tog eftermiddagståget från Stockholm till Nässjö. Ännu ett möte med kommun och landstingspolitiker, den här gången från Jönköpings län. Missar veckans ridlektion en gång till, inte bra. Dock svårt att tacka nej när jag får göra något som jag tycker är lika roligt som ridning, nämligen att få prata politik. Sällskap på tåget med Rolf Eriksson, statssekreterare hos jordbruksministern. Känt Rolf sen 25 år. Fortfarande lika trevlig och positiv. Det sägs från opolitiska tjänstemän på departementet att hans och Eskils personligheter på ett mycket påtagligt sätt präglat arbetsplatsen till att vara en av de trevligare på regeringskansliet.

I Nässjö pratar jag som vanligt för fort, för mycket och för länge. Stackars landstingsrådet Rune Backlund som var kvällens andra huvudattraktion fick sin tid beskuren då diskussionen efter mitt anförande också blev rätt omfattande.

Kvällståget tillbaka till Stockholm dit jag kommer strax före midnatt. Övernattning på hotell och första morgontåget hemåt.

Svåra beslut

Regeringsbeslut få ibland mycket påtagliga konsekvenser för enskilda. Idag har beslut fattats om att stoppa adoptionerna från Vietnam. Landet följer inte internationella adoptionskonventionen. Korruption, osäkerhet om de biologiska föräldrarna visste att deras barn adopterades till främmande land, etc etc gjorde att beslutet var rätt självklart.
Icke desto mindre drabbar det ett antal svenska föräldrar som satt sitt hopp till att få adoptera ett vietnamesiskt barn.
Jag har redan haft två samtal med förkrossade föräldrar. Långa samtal där jag ändå känner att de har en förståelse för motiven till beslutet men är mitt i en djup sorg då de ser sin dröm om att få ett barn hotas.
Jag får samma känsla som när jag som barnläkare givit svåra besked till andra föräldrar.

Besök i verkligheten

Jag har tre arbetsområden på Regeringskansliet. Det är Göran Hägglunds hälso- och sjukvårdsfrågor. Maria Larssons äldre och folkhälsofrågor och slutligen Cristina Husmark Perssons socialförsäkringsfrågor. På de två förstnämnda har jag en rätt god uppfattning om hur det fungerar i verkligheten. Inom socialförsäkringarna är jag inte lika säker.
Använde därför eftermiddagen till ett mycket givande studiebesök på Försäkringskassan i Gävle där jag fick suga i mig av de erfarenheter som några handläggare hade. Jag fick också berätta lite om hur vi tänkte med de förändringar som görs.
Jag lärde mig mycket och fick dessutom stöd i att det är rätt saker som gjorts. Känns alltid skönt att känna bottnen i en politisk fråga och inte bara röra i ytan på grytan.

Eftermiddagens meny i regeringskansliet

Efter lunch serverades 25 minuters diskussion om folkhälsa. 65 minuters prat omVårdval i Sverige. 12 minuters fika med vännerna på centersamordningen och slutligen 90 minuters vridande och vändande på hur omregleringen av apoteksmarknaden som närmar sig med stormsteg ska leda till en väl fungerande apoteksmarknad. Pust.

Tugga gräs

Hör på P1 hur min gamle vän Håkan Juholt, numera tf partisekreterare hos sossarna, grillas i ekots Lördagsintervju. Blir besvärligt för honom när han ska kommentera miljöpartiets politik på ett antal områden. Kort förbindelse mellan hjärna och tunga måste vara förklaringen när han på frågan vad han tycker om Mps syn på arbetsrätten hasplar ur sig att i den frågan kommer de att få tugga gräs..........
Intressant inledning på en förhandling som ska leda till en gemensam regeringsplattform.

Tusende inlägget

Jag skriver nu mitt tusende inlägg på bloggen. Syftet med att skriva har ända sen starten våren 2006 varit att beskriva vad jag ser och hör i den lilla och i den stora politiska världen. Att det är mellan 50 och 100 besökare per dag som hälsar på gör mig både förvånad och glad.

Gårdagen tillbringades i Allingsås, dit Pippi en gång ville åka. Jag fick flyga dit, inte i luftballong som Pippi, men med SAS. På stadshotellet i Allingsås fanns dryga 100 kommun och regionpolitiker från Västra Götaland. Först 90 minuters prat om vad som händer i politiken. Därefter 2,5 timmars prat om vad som händer inom det sociala området. Då var de fler än jag som pratade tack och lov.

En riktigt härlig eftermiddag även om huvudet var rätt tomt när jag satte mig i hyrbilen för återfärd till Landvetter, Arlanda och slutligen Vinnersjö.

Idag är det blå bussarong och joursökare på barnkliniken som gäller. Omväxling förnöjer

Hemma hos Astrid Lindgren

Jag var idag inbjuden att äta lunch med barnläkarkollegorna på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Jag hann ta två tuggor på min Wrap innan professor Hugo Lagercrantz tyckte att det var dags för mig att berätta vilken nytta en barnläkare kan göra på statsrådsberedningen. Jag fick chansen att berätta om alla kloka förändringar som regeringen tagit initiativ till på sjukvårdsområdet. Fick också lyssna på många kloka frågor och inlägg. Blev glad när en av nestorerna inom svensk barnsjukvård, professor emeritus Rolf Zetterström, berömde mitt framförande och gav betyget väl godkänt till regeringens politik. Han måste vara över 90 år ung och var bekymrad över att inte fler läkare fick möjlighet att höra om vad som händer på Rosenbad. Jag fick en guldpeng med Astrid Lindgrens på som tack. Passade på väg ut att titta på den vackra staty av AL som finns utanför. Hon sitter på en soffa där det finns plats för ett barn att sätta sig bredvid. I sitt knä håller hon en bok uppslagen där man kan läsa raderna från Bröderna Lejonhjärta "jag ser ljuset".
På bussen åter till Rosenbad träffade jag en kär gammal vän nämligen Pernilla Zethreaus, tidigare kommunpolitiker i Gävle och framförallt vänsterpartiets partisekreterare under ett antal stormiga år. De 26 minuter det tar från KS till Tegelbacken gick väldigt fort. Pernilla har många kloka synpunkter från sin tillvaro som nu tyvärr är den långtidssjukskrivnes.

Älgjakten

Idag började älgjakten. Hemma på Vinnersjövägen ledde det till att en motorcyklist försökte fälla en älg medelst krock. Det gick inte bra för MC förararen som fick ambulans till sjukhus för omplåstring. Hur det gick för älgen vet ingen. Äldsta dottern som passerade på cykel strax efter smällen såg ingen älg.
Stillsammare i Edsbyns (Ovanåkers) kommun där fullmäktiges ordförande Herr Falk rapporterar på sin älgblogg.

Späd inte på politikerföraktet

Den riksdagsledamot som avgår kan få en inkomstgaranti under några år. Det är rimligt eftersom de inte har någon anställningstrygghet. Nu berättar tidningen Riksdag och departement att inkomstgarantin till skillnad från a kassa räknas som arbete och därför meriterar för ett jobbskatteavdrag.
Det är orimligt och leder inte till annat än misstanken att politiker skor sig. Hoppas kloka riksdagsledamöter ser till att ändra på regeln. Annars kanske Colin Hay får lägga till det som ett svensk exempel när han ska lansera sin bok "'Why we hate politics" i Sverige. Boken är spännande och behandlar paradoxen i det västerländska samhället, vi älskar demokratin allt mer men tycker mer och mer illa om politikerna.

Fan ska vara partiledare hos socialdemokraterna

Nu har sossepartiet än en gång förödmjukat sin stackars partiledare. Mona Sahlin traskade i onsdags tillsammans med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand till sin presskonferens där man deklararerade att man skulle bilda gemensam regering 2010, att samarbetet skulle pågå till 2020 och att vänsterpartiet inte skulle vara med. Mona Sahlin var övertydlig. Om inte Ohly ens nu under brinnande finanskris begriper att det gäller att hålla ordning i ekonomin kommer jag inte att tro honom om han säger det senare. Med andra ord vänsterpartiet förpassat till kylan.
Dagen därpå går partisekreteraren ut och förklarar att Mona ej haft mandat att säga det hon sa. Idag tvingas så den arma Mona ut och ta avstånd från sin tidigare åsikt.

Det är ett stort nederlag när en partiledare av sitt parti tvingas ta avstånd från en deklarerad ståndpunkt i en sakfråga. Det tvingades Mona till när hon tidigt sa att skolpolitiken skulle läggas om med Alliansens skolpolitik som förlaga. Att hon nu i den mest centrala fråga en paritledare har att hantera nämligen med vem man ska samarbeta tvingas göra avbön innebär att många säkert frågar sig om hon överhuvudtaget kan komma igen.

Jag leker med tanken att Centerpartiets VU efter Högforsmötet där Alliansen bildades skulle ha tvingat Maud till reträtt. Att hon inför offentligheten skulle få säga att jag hade fel, gjorde fel bedömning, det blir ingen Allians för Centerpartiets del.

En partiledare som gång på gång får stryk av sitt partietablissemang är till slut inte längre ledare, möjligen språkrör.

Ohly och Ulvskog

Idag fick jag för första gången möjlighet att möta Ohly och Ulvskog i en debatt. Inbjudare var Handikappförbunden och debattledare var Elisabeth Höglund. Under debatten fick jag mer och mer förståelse för att Sahlin inte är så intresserad av att ha Ohly med i en (vilket Gud förbjude blir verklighet) Mona ledd regering.
Den gode Lars Ohly hade nämligen oavsett frågan som ställdes av Elisabeth Höglund hur många miljarder som helst att spendera. Måste vara kul att vara Pojken med Guldbyxorna i såna lägen.

Själv framstod jag nog som rätt tråkig när jag sa att starka statsfinanser är viktigast för de som har störst behov av samhällets tjänster och att fler människor i arbete ger mer pengar till välfärd.

Förslaget från de (s) märkte ordföranden för Handikapprörelsen var att strunta i Jobbskatteavdraget för att få mer pengar till funktionshindrade. Feltänk så det stänker om det. Jobbskatteavdra ger fler människor i arbete vilket ger mer pengar till välfärd.En person som går från arbetslöshet till arbete är nämligen 225 000 kronor plus i kassan för offentlig sektor.

Det blev en bra diskussion där vi från Alliansen kunde berätta om att det händer mycket mer på handikappområdet nu än det någonsin hänt under tiden Mona satt i regeringen och Ohly agerade stödtrupp.

Vad jag helt missade var kuckilurandet som måste ha pågått mellan vännerna Ulvskog och Ohly. På tåget hem fick jag höra att Ulvskog tog avstånd ifrån sin egen partiledare!!!!!!! och sa att Mona minnsann inte haft mandat att säga nej till Vänsterpartiet.

Fortsättning lär följa. Nu har alltså regeringsalternativet S-V-MP först delats då Mona sagt att V inte får vara med och V svarat med att i riksdagen motionera om att det borde vara förbjudet med politisk mobbning. Sen delats en gång till då sossarnas partisekreterare (har i och för sig redan fått sparken) berättar att Mona (partieledaren) icke hade mandat att säga det hon sa.

Undrar vad väljarna tycker när finanskrisen härjar och alternativet till Alliansregeringen dvs regering Mona Sahlin redan på startsträckan verkar ha en del problem..

Gamla kollegor

Fick idag på förmiddagen äran att besöka Södersjukhuset där landets barnklinikchefer samlats. Jag fick lyssna på en mycket spännande diskussion om framtidens barnsjukvård och de fick höra lite om vad som händer i Regeringskansliet på temat hälso- och sjukvård.
Nyttigt att få tidigare kollegors kritiska synpunkter och frågor. Den gruppen besitter en mycket stor samlad kompetens på svensk sjukvård.

En kväll i Tierp

Tillbringade tisdagkvälen tillsammans med Tierpscentern. Rätt stort gäng hade samlats och vi diskuterade välfärdsfrågor. Den hetaste diskussionen gällde pensionerna och varför inte den som är pensionär inte får göra jobbskatteavdrag. Pensionärsorganisationerna har gjort ett bra jobb i att kräva sänkt skatt även sina medlemmar. Intressant att även PRO nu kräver sänkt skatt.

Jag tror att jag lyckades förklara att orsaken till att jobbskatteavdraget finns är att det gäller att få fler människor i arbete. Då betalas det mer skatt som kan användas till höjda pensioner för de med de lägsta pensionerna, för bättre äldreomsorg, för stöd till anhörigvårdare, för bättre sjukvård osv.

Jobbskatteavdraget är den enskilt viktigaste åtgärder som gjort regeringen så framgångsrik i att minska utanförskapet. För varje person som går från arbetslöshet till arbete blir det 225 000 kronor plus i offentlig sektor.

Hade regeringen valt att också inkludera 1,6 miljoner pensionärer i gruppen som skulle fått jobbskatteavdrag hade beloppen blivit mycket mindre. Det hade lett till att många fler i arbetsför ålder blivit kvar i utanförskap och därmed inte alls den välfyllda skattkista som staten nu sitter på. Något som ändå känns skönt i dessa dagar. Så även om millimeter rättvisa i skattebörda för den som arbetar jämfört med pensionären ej uppnåtts så har för det första ingen pensionär fått höjd skatt och för det andra har det blivit mycket mer pengar till viktiga reformer.

Sjukvård i Jämtland

Jag intervjuas idag i Radio Jämtland där jag får berätta att regeringens förslag som att tillåta ersättningsetableringar gör att ortopeden Sandegård i Östersund kommer att kunna sälja sin mottagning vidare när han går i pension oavsett vad sossarna i Jämtlandstinget tycker. Socialdemokraternas kommentar är att det kan leda till en överetablering....

Idag släpps också Socialstyrelsens och SKL:s Öppna jämförelser av svensk hälso- och sjukvård. Det visar sig att de längsta vårdköerna finns i Jämtland. Kanske borde socialdemokraterna som styrt landstinget i Jämtland ta sig en funderare på om det verkligen är hotet om överetablering av läkare på grund av regeringens nya lag som är det stora hotet mot jämtländsk sjukvård.

Begåvade Hedesundaungdomar

Alice Svensson går vidare i Idol och i kvällens Lilla Melodifestival är det Nils Axelsson som är Hedesundas bidrag. Han är mycket duktig. Telefon 099-50105 och Nils får Din röst. Min får han iallafall.
Premiär för mig i eftermiddag i att hålla i välkomnandet av ett litet barn, borgerlig motsvarighet till dop. Mer än 50 gäster väntas till Vinnersjö skola där cermonin ska äga rum. Ska bli spännande.

Var är Ohly

Konstigt att inte Lars Ohly har kommenterat finanskrisen. Vi är många som tycker det vore intressant att höra hur vänsterpartiet krav på att strunta i budgetlagen, att vi inte behöver ha så tuff budgetdisciplin och att Riksbanken inte borde vara självständig skulle ha gjort att Sverige befunnit sig i ett mycket bättre läge än vi nu gör.

Miljöpartiet imponerar

Idag har Peter Eriksson berättat att miljöpartiet ej tänker medverka till att förmögenhetsskatten återinförs. Där steg partiet några pinnhål i min aktning. Förmögenhetsskatten var av ondo. Den var frivillig då den som hade förmögenheten lätt kunde undvika den genom att flytta pengarna utomlands. Den var skadlig för de arbetslösa då riskvilligt kapital, som kunde skapa arbete, drevs utomlands. Förmögenhetsskattens tvilling, arvs och gåvoskatten, avskaffades av socialdemokraterna. Den hade exakt samma stora nackdelar som förmögenhetsskatten, frivillig till sin natur och drev kaptial utomlands. Socialdemokraterna avskaffade även förmögenhetsskattens för de riktigt rika. För att behålla HM familjen Persson och några till miljardärer i Sverige gjordes ett undantag för det superrika.

Den stora nackdelen med att avskaffa förmögenhetesskatten är att det öppnade för oseriösa oppositionspolitiker att ägna sig åt krypskytte. Så enkelt att lura människor genom att säga att regeringen tar bort förmögenhetsskatten bara för att gynna de rika. Beskriva det som att ta från de fattiga och ge till de rika. Sätta miljonärerna mot de långtidssjukskrivna. De tårdrypande exemplen kan göras många för den oppositionspoliker som struntar i verkligheten.

Mycket hedrande därför att Peter Eriksson säger som det är. Förmögenhetsskatten slår mot de sjuka och arbetslösa. Att hota med att återinföra den kommer bara att leda till att de som har en förmögenhet utomlands inte vågar ta hem pengarna till Sverige. Jag kan tänka mig att hans sanningsägande orsakar en hel del bekymmer i kontakten med Tomas Östros och Mona Sahlin som ju utan att skämmas kört samma vals som Lars Ohly i frågan.

Alice är kvar

Jag är nöjd för att Alice Svensson från Hedesunda klarade kvällens Idol. Hon går vidare.

Generaldirektörer som inget gör....

Tv4 Nyheterna berättar om det upprörande i att det finns ett antal generaldirektörer som fått sparken och sen tillbringar tiden fram till pension med att uppbära full lön mot att vara till regeringens förfogande. Vissa generaldirektörer får, på grund av sin stora kompetens, massor med arbetsuppgifter. Jag har själv kontakt med två, Kerstin Wigzell (fd generaldirektör på Socialstyrelsen) och Anna Hedborg (fd generaldirektör på Riksförsäkringsverket), vilka mer än väl gör skäl för den lön de får. Andra är kanske inte lika eftertraktade i regeringens tjänst.

För oss som är politiska tjänstemän i regeringskansliet är avtalen istället skrivna så att vi efter att vi förr eller senare får sparken ( det är villkoret som gäller då ytterst få politiska tjänstemän i regeringskansliet avgår med ålderspension) har 12 månaders lön.
Generaldirektörernas avtal beskrivs som att få lön utan att göra något och våra avtal beskrivs som en fallskärm.
Jag kan tycka att det som kallas fallskärm är betydligt rakare. Den dag arbetsgivaren inte längre har förtroende för mig kan hon kräva att jag slutar men samtidigt ge mig lön under den period det rimligen bör ta för mig att hitta ett nytt jobb.

Den svenska lagstiftningen (LAS) innebär dessvärre att den arbetsgivare som fattat beslut om en anställning fram till ålderspension är skyldig att ge den anställde lön och förhoppningsvis också arbetsuppgifter.

Det får rätt besvärliga konsekvenser som tillexempel att ungdomar i Sverige har mycket svårare än ungdomar i andra länder att ta sig in på arbetsmarknaden. En annan betydligt allvarligare konsekvens är att det finns många människor som mår dåligt på sina jobb. LAS gör att de av alla uppmanas att under inga som helst omständigheter säga upp sig för att hitta ett nytt trevligare jobb. Tryggheten ligger i anställningskontraktet. Bättre att klamra sig kvar på det jobb där man inte mår bra vilket inte sällan resulterar i en lång sjukskrivning och mycket lidande.
Tänk så mycket enklare det vore om alla, generaldirektörer och busschaufförer, hade samma enkla avtal som vi politiskt sakkunniga på regeringskansliet har. Den dag jag ofrivilligt slutar så garanterar arbetsgivaren ett antal månaders lön (vilket måste variera beroende på ålder etc) så att jag har en rimlig chans att hitta ett nytt jobb.
Det skulle ge färre långtidssjukskrivna, fler ungdomar jobb och att inte fd generaldirektörer fick schavottera i TV4 nyheterna som att uppbära 110 000 kronor per månad utan att göra något.