Fan ska vara partiledare hos socialdemokraterna

Nu har sossepartiet än en gång förödmjukat sin stackars partiledare. Mona Sahlin traskade i onsdags tillsammans med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand till sin presskonferens där man deklararerade att man skulle bilda gemensam regering 2010, att samarbetet skulle pågå till 2020 och att vänsterpartiet inte skulle vara med. Mona Sahlin var övertydlig. Om inte Ohly ens nu under brinnande finanskris begriper att det gäller att hålla ordning i ekonomin kommer jag inte att tro honom om han säger det senare. Med andra ord vänsterpartiet förpassat till kylan.
Dagen därpå går partisekreteraren ut och förklarar att Mona ej haft mandat att säga det hon sa. Idag tvingas så den arma Mona ut och ta avstånd från sin tidigare åsikt.

Det är ett stort nederlag när en partiledare av sitt parti tvingas ta avstånd från en deklarerad ståndpunkt i en sakfråga. Det tvingades Mona till när hon tidigt sa att skolpolitiken skulle läggas om med Alliansens skolpolitik som förlaga. Att hon nu i den mest centrala fråga en paritledare har att hantera nämligen med vem man ska samarbeta tvingas göra avbön innebär att många säkert frågar sig om hon överhuvudtaget kan komma igen.

Jag leker med tanken att Centerpartiets VU efter Högforsmötet där Alliansen bildades skulle ha tvingat Maud till reträtt. Att hon inför offentligheten skulle få säga att jag hade fel, gjorde fel bedömning, det blir ingen Allians för Centerpartiets del.

En partiledare som gång på gång får stryk av sitt partietablissemang är till slut inte längre ledare, möjligen språkrör.