Det centralstyrda Sverige

Den första juli 1994 tog demokratin ett steg framåt i Sverige, trodde jag. Om mer än fem procent av folket i en kommun så krävde skulle en lokal folkomröstning hållas, trodde jag. Så blev det inte dessvärre. I lagen fanns en möjlighet för kommunfullmäktige att säga nej till folkomrösning trots att mer än fem procent av väljarna så krävde. Ingen vettig kommunpolitiker skulle väl våga säga nej till folks krav att åtminstonde få pröva en fråga i ett allmännt val, trodde jag. Så fel jag trodde.
Inte mindre än 118 gånger har lokala kampanjer, engagerade medborgare, lyckat skrapa ihop de nödvändiga fem procenten. Fem procent kan tyckas lågt men det handlar i de flesta kommuner om att få ihop tusentals namnunderskrifter, tydligt skrivna, identifierbara. Ett tufft jobb!
110 gånger har en majoritet i kommunfullmäktige sagt nej till kravet. Endast åtta gånger har man släppt fram en folkomröstningen och då i rätt korkade frågor där kommunen ibland inte har beslutsrätt.
Tala om maktfullkomliga kommunpolitiker. Lagen måste förståss skärpas så att inte medborgarmakten inte kan köras över av de som sitter på makten tycker jag.

Varför andra tycker att jag inte skulle vilja bli riksdagsman

Jag får av och till höra kommentarer om att Du borde väl inte vilja bli riksdagsman. Du kommer ju att få lägre lön säger vissa. För det är så att barnläkare i Sverige värderas högre lönemässigt än vad riksdagsledamöter gör. Det är riktigt kan jag tycka då de flesta barnläkare gör viktigare insatser än de flesta riksdagsledamöter. Jag tror att den som alltid söker det arbete som har den högsta lönen riskerar att få en fet plånbok men ett magert själsliv.

Andra frågar hur jag kan vilja byta från ett arbete (barnläkarens) som rankas högt i alla förtroendeundersökningar till ett av de arbeten (riksdagsledamotens)som ligger bland de lägsta vad gäller att ha allmänhetens förtroende.

Jag har ett fantastiskt roligt och utmanande arbete. Att få vara barnläkare är en ynnest. Inte för att det är en bra lön eller för att många har stort förtroende för barnläkarkåren. Det är ett fanstatiskt jobb i de att få arbeta med barn och ungdomar och utifrån kunskap kunna hjälpa andra.

Trots det vill jag bli riksdagsledamot. Politik har alltid varit mitt stora intresse. Jag vill under en period i livet få ägna mig helhjärtat åt att med politiken som instrument vara en del i att förbättra villkoren inte minst för barn och ungdomar. Sen kan andra tycka att jag är tokig, det kan jag leva med.

Klok centergrupp

Första nyhet på ekot är att Centerns riksdagsgrupp sätter stopp för Folkpartiets och Socialdemokraternas buggningslag. Centern vägrar acceptera att den som utsätts för buggning och det visar sig vara ett misstag inte ska får reda på det i efterhand.

Ett självklart krav tycker jag. Paniken i jakten på terrorister får inte leda till att rättsstaten ryker. Ok tycker jag att polisen, om de misstänker mig för allvarliga brott, kan bugga mitt hem. Visar det sig att misstanken var ogrundad vill jag i efterhand få veta vad som hänt och även få möjlighet att be en domstol pröva om polisen gjorde rätt i att utsätta mig och min familj för avlyssning.

Förena det ena med det andra

Livet är fullt av prioriteringar.

Måndagen skulle avslutas med kommunfullmäktige för min del. Tillväxtdebatt stod på schemat. Viktig fråga tycker jag. Kan vi inte ge förutsättningar för våra företag att växa blir det inte mycket pengar till något annat. Sjukt barn hemma gjorde att det inte blev fullmäktigedebatt.

Onsdagen är planen att jag ska representera Centern på en träff med övriga partier en timme på förmiddagen. Vi ska diskutera hur valrörelsen blir så spännande och välfungerande som möjligt i Gävle. En av barnläkarna på kliniken är hemma med sjukt barn och min prioritering blir istället att hoppa in som doktor på kliniken.

Det är inte lätt att vara fritidspolitiker och framförallt inte om man har minderåriga barn. De egna barnen måste alltid, självklart, komma först. Arbetet, i mitt fall som chef på barnkliniken, måste också gå före då politik för mig trots allt är en fritidssysselsättning.

Kul med Carin

För en gångs skull har Göran Persson fattat två kloka beslut. Jan Eliasson som utrikesminister. Mer kompetent socialdemokrat för uppdraget står ej att finna. Dessutom en utrikesminister som inte kommer att skapa konfrontation utan samförstånd, både hemma och borta.

Roligare ändå tycker jag det är att han ska arbeta halvtid. Det ger nämligen den nya biträdande utrikesministern Carin Jämtin chansen att visa sin kompetens. Carin Jämtin är en gammal bekant. Jag var under slutet av 80 talet ordförande i Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer. En paraplyorganisation där Sveriges samtliga ungdomsorganisationer var medlemmar. Vi sysslade då enbart med internationella frågor, kontaktbyggande och kompetenshöjande för medlemmar i de svenska ungdomsorganisationerna. Carin var min vice ordförande och kom sedemera att efterträda mig som ordförande. Det var en glädje att samarbeta med henne, saklig, lugn och dessutom mycket trevlig. Grattis Carin!

Rädda den stackars fisken

Det är från och med nu förbjudet att agna med levande mört. Jag tar mig för pannan.

Miljöpartiet(MP har utsett generaldirekören för djurskyddsmyndigheten), med socialdemokraternas stöd, tycker att det är oerhört viktigt att klämma åt våra fritidsfiskare som bryter mot lagen då de agnar med levande mört. Vad ska vi då säga åt de havsörnar som också dräper mört och åsamkar lidande.

Otroligt land vi lever i där 25% av den arbetsföra befolkningen inte har ett arbete att gå till samtidigt som socialdemokraterna med stödpartiet Miljö ägnar tid åt mört eller inte mört.

Otroligt roligt

Jag läser i Gästriklands tidning att bröderna Erlandsson från Hedesunda har utökat sin handelsträdgård med att ta över blomsterbutiken på Köpis i Valbo. Jag tror inte för ett ögonblick att politiker som jag själv kan skapa jobb. Vad jag kan göra är att skapa förutsättningar för Johannes och Andreas Erlandsson, småföretagare, att våga satsa. När socialdemokrater lägger krut på att skapa Plusjobb och förbjuda deltidsarbet i småföretag tror jag att det är klokare att fråga småföretagare vad som krävs för att de ska våga ta steget att anställa en till. Jag ska i veckan ta kontakt med Andreas eller Johannes.

korv eller inte korv

I Gävle har uppstått en upphetsad debattt huruvida en fjärde person ska få sälja korv på torget eller ej. Socialdemokraterna har bestämt att det räcker med tre korvstånd, det fjärde kan slänga sig i väggen. Så lyder socialismens bud. Till saken hör att de tre som säljer korv har tillstånd för korv men även kan sälja hamburgare. Den fjärde har tillstånd för hamburgare men som hamburgare kan inte korv räknas. I socialdemokratins Gävle är de arbetarkommunen som bestämmer vad som ska säljas på torget. I mitt Gävle kan vi själva bestämma vad vi vill köpa. Maud Olofsson har kallat det för köksbordsdemokrati. Det som kan bestämmas vid köksbordet ska bestämmas där. Korv eller hamburgare är ett typiskt köksbordsbeslut, inte ett beslut som ska fattas i tekniska nämnden.
Förvånande är att moderaterna i tekniska nämnden sa nej till mer korv på torget medan moderaterna i övrigt kampanjar för att konsumenten ska bestämma. Antingen har väl moderaterna i tekniska nämnden smittats av sossesjuka eller andra moderater blivit centersmittade.

Korkat

Ungdomsarbetslösheten i Gävleborg 16,7 procent. Det är det värsta läget i landet och högre än för tre år sedan. Värst drabbat är Söderhamn med 22,6 procents arbetslöshet bland ungdomarna i åldern 18 till 24 år. Ljusdal hade 21,6 procent, Hudiksvall 20,1 och Nordanstig 15,4. I Gävle ligger ungdomsarbetslösheten på 14,7 procent. Lägst ungdomsarbetslöshet i länet har Ockelbo med 9,9 procent.
I det läget väljer utredaren Robert Brandt på länsarbetsnämnden i Gävleborg att i en kommentar säga ” det trots allt var betydligt värre under 'sorgeperioden' åren 1993 till 1994 då läget var extremt mycket värre”.

1993-94 genomled Sverige en av de svåraste lågkonjunkturerna i modern tid. Idag lever vi i en stark högkonjunktur. När Brandt väljer att rätt av jämföra dagens ungdomsarbetslöshet med den som rådde 93-94 är han antingen korkad eller också fullständigt ohämmad i sin roll som socialdemokratisk valmegafon.

Det finns många som säger att Arbetsmarknadsverkets huvuduppgift under ett val år är att genom fiffel med statistik och partiska kommentarer säkra en socialdemokratisk valseger men någon måtta bordet det väl vara.