Varför andra tycker att jag inte skulle vilja bli riksdagsman

Jag får av och till höra kommentarer om att Du borde väl inte vilja bli riksdagsman. Du kommer ju att få lägre lön säger vissa. För det är så att barnläkare i Sverige värderas högre lönemässigt än vad riksdagsledamöter gör. Det är riktigt kan jag tycka då de flesta barnläkare gör viktigare insatser än de flesta riksdagsledamöter. Jag tror att den som alltid söker det arbete som har den högsta lönen riskerar att få en fet plånbok men ett magert själsliv.

Andra frågar hur jag kan vilja byta från ett arbete (barnläkarens) som rankas högt i alla förtroendeundersökningar till ett av de arbeten (riksdagsledamotens)som ligger bland de lägsta vad gäller att ha allmänhetens förtroende.

Jag har ett fantastiskt roligt och utmanande arbete. Att få vara barnläkare är en ynnest. Inte för att det är en bra lön eller för att många har stort förtroende för barnläkarkåren. Det är ett fanstatiskt jobb i de att få arbeta med barn och ungdomar och utifrån kunskap kunna hjälpa andra.

Trots det vill jag bli riksdagsledamot. Politik har alltid varit mitt stora intresse. Jag vill under en period i livet få ägna mig helhjärtat åt att med politiken som instrument vara en del i att förbättra villkoren inte minst för barn och ungdomar. Sen kan andra tycka att jag är tokig, det kan jag leva med.