Ny generaldirektör

Idag utsåg regeringen Sarah Wamala till ny generaldirektör för Folkhälsoinsitutet. Folkhälsoinsitutet får därmed en erfaren forskare som chef vilket äg mycket bra för folkhälosfrågorna.
Regeringen Perssons princip när det handlade om att tillsätta generaldirektörer var att Persson bestämde enväldigt. All makt låg hos statsrådsberedningen. Alliansregeringen har sjösatt en helt annan princip nämligen att det är annons i tidningarna, så en i dagens DN, dessutom ett rekryteringsföretag som också letar.
Det spännande är att både den nya generaldirektören för Arbetsförmedlingen och nu generaldirektören för Folkhälsoinstitutet är människor som sökt tjänsten själva, alltså inte letats fram av rekryteringsbolag. De är dessutom båda kvinnor och dessutom en bakgrund som invandrare.
Det är inte helt fel med nytänkande.

Mina egna fördomar

Efter en lugn dag i Stockholm går jag från centraltstationen i Gävle till Stadshuset för att förätta en vigsel. Det visar sig vara en palestinsk familj där dotterns ska gifta sig med en engelsktalande man. Cermonin ska därför hållas på engelska. Kvinnorna i familjen är traditionellt klädda med slöja. På väg upp till Enneska salongen berättar jag för brudens mor om stadshuset och dess funktioner. Frågar så henne, långsamt och övertydligt som man pratar med den som man misstänkter inte förstår så bra svenska, om hon varit i Stadshuset någon gång tidigare. Ja svarar hon, efter att ha arbetat 25 år åt Gävle kommun var jag här för några år sedan för att ta emot en guldklocka.
Jag skäms.

Mödomshinnans vara eller inte vara

De senaster dagarna har en debatt dragit igång gällande om unga kvinnor ska kunna tvingas genomgå mödomshinneplastiker. Frågan ska inte förringas. Mellan 600 och 1 000unga kvinnor i Sverige ringer årligen till Terraferm, en nationell jourtelefon för flickoroch kvinnor med utländsk härkomst, för att få råd om hur de ska göra.

En studie inom ramen för det projekt om hedersförtryck som Stockholms stad bedriver visar att både offentlig och privat sjukvård står till tjänst med medicinskt omotiverade operationer av kvinnors underliv.

Ytterst handlar det om män som med hedersrelaterade argument tar sig rätten att med hot och tvång skada unga kvinnor. Frågan är långt mer komplex än en diskussion om det är rätt att med skattefinansierade medel genomföra ingreppen. Det handlar om hur sjukvården ska bemöta och hjälpa en grupp ytterst sårbara och utsatta unga kvinnor.

Det rimliga är att Socialstyrelsen sätter ner foten och ger sjukvården handfasta råd hur man ska hjälpa de här flickorna. Socialstyrelsen borde också klargöra att det inte är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet för en läkare med svensk legitimation att ägna sig åt dylikt. Enligt tidningsuppgifter tar vissa privatläkare mellan 10 000 och 25 000 för att sätta ett stygn i slidöppningen vilket framkallar smärt och blödning vid samlag. Fullständigt oseriöst!

Fyrtiotalister

På DN debatt redovisas idag en forskningsrapport som visar att kostnaderna för sjukvården kommer att tredubblas fram till 2040 på grund av en allt åldrande befolkning. Inte bara Sverige står inför de stora förändringar som blir följden av allt fler äldre och allt färre unga. Robert Shapiro beksriver det i sin bok Futurecast. Slutsatsen av en åldrande befolkning blir lätt att skatterna måste öka för att klara ökade kostnader från vård och omsorg. Slutsatsen blir inte lika enkel om man samtidigt beaktar en annan mycket stor förändring som sker idag nämligen globaliseringen. Den förändrade åldersstrukturen må kräva ökade satsningar på offentliga utgifter men den ökade globaliseringen ställer obevekliga krav på motsatsen det vill säga satsningar på entrerenörskap, mer pengar till forskning och en harmonisering det vill säga sänkning av skattetrycket.
Det är inte lätt alla gånger.
Tydligt blir dock att den tidigare svenska linjen där en allt större del av den arbetsföra befolkningen försörjdes med akassa, sjuk kassa eller socialbidrag är fullständigt ohållbar. Mycket kraftfulla åtgärder för att minska utanförskapet blir en självklarhet utifrån de globala förändringar som sker.

Framtidsvisioner

Gävle har fått ett hem för ensamkommande flyktingungdomar, Sesam. Radio Gävleborg hade träffat Goled 17 år som flytt från det krigshärjade Somalia. På frågan hur han såg på sin framtid svarade han: Jag ska hjälpa min mamma och mitt folk. Jag ska bli affärsman och kanske författare. Och gärna vinna Nobels fredspris.
Hur kan man se det som en belastning att ungdomar som Goled söker sig till Sverige. Sen gäller det att inte det Svenska samhället förvandlar en ambitiös Somalier till en bidragsberoende invandrare utan låter honom utvecklas till affärsman, författare och kanske Nobelpristagare.

Åter från semester

Första dagen efter semestern. Som vanligt går det bra när man väl är på plats. Dålig start i att lokföraren anmälde sjukfrånvaro i sista stund vilket gjorde att X2000 från Sundsvall var en timme sen till Gävle. Människan har då ett val. Antingen svära över sjuk lokförare eller att koppla upp sig mot Regeringskansliet från en parkbänk vid Gavleån. Njuta av solen och den tillgodocheck på SJ på 269 kronor som jag kommer att få på grund av försenat tåg. Jag valde det senare.
Semestern bestått av fem trevliga vigslar, kvällsträff på fäbodvall med Österfärnebocentern och dito på hembygdsgården i Östervåla för partikamraterna därstädes.

VAB fusk

Idag den första juli införs nya regler för vård av sjukt barn, VAB. Det har visat sig att VAB är den del av socialförsäkringarna där det fuskas som mest. Det kan vara så att upp till var femte VAB dag är en fusk dag. Det mesta av fusket går till så att barnet är på dagis eller i skola, föräldern anmäler uttag av VAB till Försäkringskassan, för att sen arbeta på sitt ordinarie jobb eller på annat jobb.
Nu ska den förälder som vill utnyttja den fantastiska förmån som vi har i Sverige nämligen att med betalning från samhället vara hemma med sitt sjuka barn med ett intyg styrka att barnet faktiskt inte samma dag fått omsorg från samhället. Inte helt orimligt kan jag tycka.
De mest högljudda kritikerna är nu förskollärare som för det första tycker att det här innebär en orimlig ökning av deras arbetsbörda. Det kommer att stjäla tid från barnen. För det säger man att man nu inte bara ska vara förskollärare utan även kontrollanter.

Jag upphör inte att förvånas. Jag har trott att det ingick i varje förskolas skyldighet att ha koll på vilka barn som var där vilken dag men så är det tydligen inte. Dessutom måste det vara så att om ett barn faktiskt inte är på dagis under en hel dag måste det betyda att arbetsbördan minskar mer än den tid det tar att skriva barnets personnummer, ett datum och en underskrift på ett papper. Får barnet inte mer tid än så från sin dagisfröken är det upprörande.

Sveriges lärarförbund som organiserar förskollärarna och gör sig till tolk för denna dramatiskt ökade arbetsbörda och den nya arbetsuppgiften drar ett löjets skimmer över en hel yrkeskår.