Stockholms sjukhem

Igår gjorde jag och kollegorna från Statsrådsberedningen ett mycket intressant studiebesök på Stockholms sjukhem. Det är en mer än hundra år gammal privat institution som bland annat i samarbete med Stockholms läns landsting vårdar framförallt cancerpatienter i livets slutskede. Närmare 500 människor avlider på sjukhemmet varje år. Medelvårdtiden runt tre veckor.
Vi ville veta mer om palliativ vård med anledning av den debatt kring dödshjälp som funnits under vintern.
Besöket gav en tydlig bild. Nej vi ser inget behov av läkarassisterade självmord eller aktiv dödshjälp. Förespråkarna är pigga friska människor med full kontroll över sina liv som skräms över att en dag förlora kontrollen. För de som kommer till sjukhemmet står det mycket klart att antalet dagar i livet är räknade. Varje dag, timme och minut blir då värdefull. Patienterna vill slippa smärta, slippa ångest och få tillbringa tid med sina nära och kära. Leva för att se ett barnbarn, vara med om en studentexamen eller se vårens grönska. Jag fick också lära mig mer om palliativ sedering. Trodde själv att det var mycket vanligt att patienter när döden närmade sig fick sova med hjälp av läkemedel. Så är det inte. Man beskrev att av 500 dödsfall per år så var palliativ sedering akutellt för en handfull patienter där smärt och ångestlindring ej kunde uppnås på annat sätt. När döden närmar sig sänks medvetandet och patienterna sover oftast lugnt utan sömngivande läkemedel. Fatigue är den medicinska term som används.
Suveränt studiebesök som gav oss alla en djupare insikt i hur vården i livets slutskede kan vara när den fungerar som bäst.