Läkarassisterade självmord
Ser att SVT opinion publicerat en artikel jag skrivit om läkarassisterade självmord. Kände ett starkt behov att försöka reda ut begrepp.
posted by Anders W Jonsson @ 3/17/2009
3 comments
Anders åsikter
En tanke går att hålla i huvudet, möjligen två. Blir det tre går det inte längre. Bloggandet ger mig en chans att sätta tankar på pränt för att kanske kunna tänka lite längre. Dessutom en möjlighet för den som är intresserad att kunna läsa vad som döljer sig bakom pannbenet på en centerpartistik barnläkare som numera tillbringar dagarna som politisk sakkunnig på Statsrådsberedningen med ansvar för social frågor och socialförsäkringsfrågor.
3 Comments:
Jag är några år äldre och hade mitt första vikariat som läkare sedan 1977. Jag började jobba inom medicin och kirurgi, för att från 1986 ha jobbat inom psykiatrin. Jag kan säga flera självmord som förhindrats om man haft läkarassisterade suicid som möjlighet. Människors rädsla är överdriven, de feltolkar m.m. men att ge läkarass suicid är inget snabbverk. Jag skulle kunna tänka mig göra det men det ska vara efter en längre kontakt där man säkerställer att det verkligen ärpersonens vilja. 80åringar som kastar sig framför tåget som en sista utväg, kanske för att de inte klarar ombesörja att de får det stöd de behöver av kommunen etc , det är inte värdigt. Eller den som suiciderar för han fått diagnosen schizofreni, fast en variant med god prognos, men inte förstår det. Dessa ser inte du som barnläkare.
Det finns även an annan grupp som vi kanske nu börjar diskutera, och det är när läkare utan att ha ställt säker diagnos känner sig bundnan av att snabbt avbryta vården då de annars riskerar att patienten överlever, och då ev med stora skador. hade man haft möjlighet till dödshjälp hade dessa kunnat vårdats vidare i alla fall kanske under en veckas tid, så man ges tid att följa förloppet och kan se vilka som förbättras. Jag har varit med några gånger då man sagt till anhöriga att patienten endast kommer leva 24 timmar och att läkaren därför beslutat att avbryta lidandet, men patietnen har sedan blivit helt återställd för att anhöriga bråkat och vägrat gå med på avbrytande av aktiv vård. Om vi er ocss det utrymmet att avvakta lite även om risken är att pat överlever, så skulle han sedan själv kunna besluta hur han vill, om han vill leva eller inte när han förbättrats. Inte helt oväsentligt, eller hur?
Jag är några år äldre och hade mitt första vikariat som läkare sedan 1977. Jag började jobba inom medicin och kirurgi, för att från 1986 ha jobbat inom psykiatrin. Jag kan säga flera självmord som förhindrats om man haft läkarassisterade suicid som möjlighet. Människors rädsla är överdriven, de feltolkar m.m. men att ge läkarass suicid är inget snabbverk. Jag skulle kunna tänka mig göra det men det ska vara efter en längre kontakt där man säkerställer att det verkligen ärpersonens vilja. 80åringar som kastar sig framför tåget som en sista utväg, kanske för att de inte klarar ombesörja att de får det stöd de behöver av kommunen etc , det är inte värdigt. Eller den som suiciderar för han fått diagnosen schizofreni, fast en variant med god prognos, men inte förstår det. Dessa ser inte du som barnläkare.
Det finns även an annan grupp som vi kanske nu börjar diskutera, och det är när läkare utan att ha ställt säker diagnos känner sig bundnan av att snabbt avbryta vården då de annars riskerar att patienten överlever, och då ev med stora skador. hade man haft möjlighet till dödshjälp hade dessa kunnat vårdats vidare i alla fall kanske under en veckas tid, så man ges tid att följa förloppet och kan se vilka som förbättras. Jag har varit med några gånger då man sagt till anhöriga att patienten endast kommer leva 24 timmar och att läkaren därför beslutat att avbryta lidandet, men patietnen har sedan blivit helt återställd för att anhöriga bråkat och vägrat gå med på avbrytande av aktiv vård. Om vi er ocss det utrymmet att avvakta lite även om risken är att pat överlever, så skulle han sedan själv kunna besluta hur han vill, om han vill leva eller inte när han förbättrats. Inte helt oväsentligt, eller hur?
Jag är några år äldre och hade mitt första vikariat som läkare sedan 1977. Jag började jobba inom medicin och kirurgi, för att från 1986 ha jobbat inom psykiatrin. Jag kan säga flera självmord som förhindrats om man haft läkarassisterade suicid som möjlighet. Människors rädsla är överdriven, de feltolkar m.m. men att ge läkarass suicid är inget snabbverk. Jag skulle kunna tänka mig göra det men det ska vara efter en längre kontakt där man säkerställer att det verkligen ärpersonens vilja. 80åringar som kastar sig framför tåget som en sista utväg, kanske för att de inte klarar ombesörja att de får det stöd de behöver av kommunen etc , det är inte värdigt. Eller den som suiciderar för han fått diagnosen schizofreni, fast en variant med god prognos, men inte förstår det. Dessa ser inte du som barnläkare.
Det finns även an annan grupp som vi kanske nu börjar diskutera, och det är när läkare utan att ha ställt säker diagnos känner sig bundnan av att snabbt avbryta vården då de annars riskerar att patienten överlever, och då ev med stora skador. hade man haft möjlighet till dödshjälp hade dessa kunnat vårdats vidare i alla fall kanske under en veckas tid, så man ges tid att följa förloppet och kan se vilka som förbättras. Jag har varit med några gånger då man sagt till anhöriga att patienten endast kommer leva 24 timmar och att läkaren därför beslutat att avbryta lidandet, men patietnen har sedan blivit helt återställd för att anhöriga bråkat och vägrat gå med på avbrytande av aktiv vård. Om vi er ocss det utrymmet att avvakta lite även om risken är att pat överlever, så skulle han sedan själv kunna besluta hur han vill, om han vill leva eller inte när han förbättrats. Inte helt oväsentligt, eller hur?
Skicka en kommentar
<< Home