Två vackra vigslar

på en och samma soliga sensommardag. Till den första, 300 meter från Dalälvens strand, var släkten bjuden på kräftskiva. Fem minuter innan jag som vigselförättare skulle anlända berättade brudgummen att skivan skulle inledas med en vigsel. Vackert och högtidligt under äppelträden i närvaro av släktingar som ännu inte riktigt tagit in att de plötsligt befann sig på en vigsel.
Den andra, även den några hundra meter från Dalälven men någon mil längre ner, var alla väl förberedda. Storslaget med vacker skrudad brud, stillig brudgum i jackett, entre med häst och vagn och föregångna av två mycket söta brudnäbbar som strödde rosenblad framför brudparet. Även där en vigsel under äppelträden där tårar syntes i många ögon (snudd på i vigselförättarens).
Vigselförättare är nog det trevligaste uppdraget man som politiker kan ha.