Försäkringsmedicinska riktlinjer

Debatten rasar om Socialstyrelsens preliminära rekommendation om sjukskrivningar. Så här har jag formulerat mig i en artikel till Arbetarbladets debattsida.

Poul Erik Jensen, Handels, försöker tillsammans med AB:s ledarsida förmedla bilden av att Alliansregeringen nu vill jaga sjukskrivna med blåslampa genom att förbjuda utbrända rätten att vara sjukskrivna.

Jag skulle i all ödmjukhet vilja påpeka följande:

Det var den socialdemokratiska regeringen som 2005 beslutade att ge Försäkringskassan och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram försäkringsmedicinska riktlinjer. Det fanns flera goda skäl till att den socialdemokratiska regeringen fattade det beslutet.

Sjukskrivningarna i Sverige framstod allt mer som ett lotteri. En undersökning hade visat att samma diagnos kunde resultera i att en patient fick tio gånger så lång sjukskrivning som en annan, helt utan sakliga skäl.

Sverige stoltserade med de längsta sjukskrivningstiderna för en given diagnos inom EU. En blindtarmsoperation i Sverige föranledde en två till tre gånger så lång sjukskrivning som i de många andra länder.

Läkarvetenskapen hade kommit till insikt om att sjukskrivning var en medicinsk åtgärd, som i likhet med läkemedel var befattade med biverkningar. Risken att bli förtidspensionerad stiger i takt med sjukskrivningens längd. Förtidspensionerade dör i förtid och har dessförinnan ett sämre liv än andra.

I mer än 30 länder hade försäkringsmedicinska riktlinjer införts, benämnda internationellt för Medical Disability Advisor, (finns beskrivna på www.rgl.net). De hade tagits fram inte för att spara pengar i socialförsäkringssystem utan för att se till att patienten fick rätt behandling. Liksom det på läkarvetenskapens grund finns rekommendationer om hur många dagar en urinvägsinfektion ska behandlas med antibiotika kan man också med vetenskap som grund rekommendera antalet dagar en för övrigt frisk människa med halsfluss ska vara sjukskriven.

Alliansregeringen kunde när den tillträdde konstatera att den socialdemokratiska regeringen fattat ett klokt beslut och fann ingen anledning att upphäva det utan uppmuntrade tvärtom Socialstyrelsen och Försäkringskassan att fortsätta sitt arbete.

De försäkringsmedicinska riktlinjerna är nu klara i en preliminär upplaga. De har inte och kommer aldrig att bli föremål för regeringsbeslut. Jag utgår ifrån att Socialstyrelsen fortlöpande kommer att omarbeta riktlinjerna i takt med att nya vetenskapliga rön framkommer. Låt mig ge ett exempel. Det var tidigare högsta vetenskap att människor med ryggskott skulle sjukskrivas under lång tid för att kunna vila bort värken. Under nittiotalet kom flera vetenskapliga artiklar som visade att just vila var den sämsta behandlingen för ryggskott. Aktivitet och snabb återgång till arbete var den bästa behandlingen.

Läkarvetenskapen, inte politiker, Handelsombudsmän, ledarskribenter eller ens en politruk på Rosenbad (även om han råkar vara läkare), ska avgöra vilken behandling som ska rekommenderas den sjuke oavsett om behandlingen kallas operation, läkemedel, sjukgymnastik eller vila.

Slutligen kan tilläggas att de försäkringsmedicinska riktlinjerna är just riktlinjer. De välkomnas av de flesta svenska läkare inklusive läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm. Den läkare som vill behandla en halsfluss med penicillin i tjugo dagar kan göra det, men bör då kunna motivera varför. Den läkare som vill skriva ett intyg med rekommendation om tre gånger så lång sjukskrivning som rekommendationen kommer fortsättningsvis att med motivation kunna göra det.

Anders W Jonsson ( c )