Tågkultur

Som daglig tåg pendlare med X2000 har jag noterat vilken stor skillnad det kan vara mellan olika tågsträckor. Pendlare mellan Gävle och Stockholm är mycket disciplinerade. Tystnad råder. Alla plockar upp jobb och ägnar sig sen åt arbete. Inga högljudda mobilsamtal och möjligen lågmäld konversation. Så är det inte mellan Karstad och Stockholm. Här pratas det och stojas. Högljudda mobilsamtal och skratt.
Min egen teori är att för den som åker tåg en gång varannan vecka så blir resan en social tilldragelse men för varje dagspendlarna så är det arbete som gäller.
Undantaget som bekräftar regeln upplever jag just nu på 1630 tåget från Stockholm till Gävle. På andra sidan gången sitter en man som nu pratat högljutt i telefon i 90 minuter. Först fick hela vagnen höra historien om Patrik som har stora attitydsvårigheter och som jag ska se till kommer att ha en rejäl uppförsbacke framför sig på jobbet. Vi får veta att det inte är så konstigt att Patrik varit arbetslös tidigare. Sen får vi i nästa samtal höra om den j-a kärringen Berit som nu överskridit sina befogenheter och skickat ett mail som hon inte borde ha gjort. F-n ta Berit. Det sista samtalet för Gävle går till chefen och vi får då höra att nu är funderingarna om jag inte ska säga upp mig. Det här var droppen ska Du veta får chefen och alla vi andra i vagnen höra. Vore jag chef skulle jag svara att jag skickar genast blanketten…
Han får vara undantaget som bekräftar regeln att vi som pendlar Stockholm till Gävle är väldisciplinerade arbetsmyror.