Aktiv dödshjälp

I debatten om händelsen på Astrid Lindgrens barnsjukhus flammar också en debatt om aktiv dödshjälp upp.
Jag är övertygad motsåndare mot läkarassisterade självmord (ryser vid orden) och aktiv dödshjälp.

Det strider mot den etik som sjukvården bygger på nämligen att stå i livets tjänst, bota, lindra och trösta.

Min övertygelse bottnar i att ingen människa har rätt att avsluta en annan människas liv. Gammal visdom nedtecknade i sten på Sinai berg. Historiskt har frånsteg från Mose bud inte direkt gynnat en humanistisk samhällsutveckling.

Läkarassisterade självmord motiveras av situationer där sjukvården ej klarat sitt uppdrag nämligen att i livets slutskede trösta och lindra smärta, oro och ångest. Slutsatsen av dessa misslyckanden måste vara att förbättra den palliativa vården, ej att medverka till självmord.

Läkarassisterade självmord står i direkt motsats till samhällets och sjukvårdens mål att minska antalet självmord.

Det är en villfarelse att det i Sverige skulle finnas läkemedel som leder till säker död. Amerikanska avrättningsmetoder med injektion av tre olika läkemedel är den enda metod som är vetenskapligt baserad och mig veterligen är den som också används vid självmordskliniker.

Redan idag är det lagligt att avstå från att inleda livsuppehållande behandling och att som patient kräva att livsuppehållande behandling ska avslutas.

Redan idag är det lagligt att i den palliativa vården kraftfullt ångestdämpa, smärtstilla och palliativt sedera även om konsekvensen blir att livet blir kortare. Det tillgodoser det önskemål döende patienter har om att ej behöva lida.

Får sjukvården som uppgift att bistå i att avsluta liv kommer allmänhetens förtroende att minska. Bara det faktum att Statens medicinsk etiska råd nyligen föreslagit läkarassisterade självmord gör att debatten kring det som hänt på Astrid Lindgrens barnsjukhus visar att misstanke om barmhärtighetsmord kommer upp.

Svårt handikappade och sjuka kommer att hamna i dilemmat att med hänsyn till lidande anhöriga begära läkarassisterat självmord för att lindra lidandet för de nära och kära. Hur ska man vara säker på att det är den svårt sjukes vilja och inte de anhörigas outtalade önskemål.

Läkare som arbetar med svårt sjuka döende barn och vuxna upplever överhuvudtaget inget behov av läkarassisterade självmord eller aktiv dödshjälp. Däremot vil de ha förbättrade möjligheter till palliativ vård.