Jag förundras

Förundras över diskussionen under dagen med anledning av häktningen av en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Intryck ges av att det inte finns några regler alls för hur man behandlar människor i livets slutskede inom hälso- och sjukvården. Det är tvärtom.

Socialstyrelsen gav 1992 ut allmänna råd ”Livsuppehållande åtgärder i livets slutskede”.
De är i högsta grad aktuella. Genomläsning rekommenderas.

Socialstyrelsen gjorde tidigt 2000 en kunskapsgenomgång av läkemedelsbehandliing av människor i livets slutskede. Den är fortfarande aktuell och överenstämmer med praxis i hela västvärlden.

Statens medicinsk etiska råd lämnade i höstas en skrivelse till regeringen där man var tydliga i att så länge inte staten önskade tillåta läkarassisterade självmord (ryser när jag skriver de absurda orden) så behövs ingen regeländring. Tyvärr förordade SMER ATT tillåta läkarassisterade självmord vilket gör att debatten blir än mer förvirrad idag. Debattörer som vill sitta i TV studion kan då ge sken av att vad som hänt på Astrid Lindgren nog var aktiv dödshjälp.

Det finns dessutom en utredning, patientesäkerhetsutredningen, som är ute på remiss där man föreslår att åklagaren bör prata med Socialstyrelsen innan de drar iväg anhåller och häktar.

Kan inte någon säga att vi ska invänta utredningen av vad som egentligen hänt på ALB och sen dra slutsatser om något behöver göras.