Söndagens uppdrag

Sen många år tillbaka är jag av och till anlitad som medlare av länsrätten när det handlar om barns rätt till umgänge med sina föräldrar. När föräldrar skiljs finns det ofta ett avtal eller en tingsrättsdom som reglerar vem som är vårdnadshavare, vart barnet ska bo och hur umgänget med den andra förälderns ska gå till. Om det inte följs kan den missnöjda föräldern begära att länsrätten ska besluta om verkställighet, oftast att den förälder där barnet bor ska betala ett vite för varje gång umgänget mellan den andre föräldern och barnet inte kommer till stånd. Innan frågan tas upp till förhandling i länsrätt finns möjlighet att tillsätta en medlare som får i uppdrag att försöka hitta en överenskommelse mellan föräldrarna. De händer då att länsrätten ringer till mig.
Det är varje gång en lika stor utmaning och så lärorikt. Jag träffar först den ena föräldern och därefter den andra för att höra bakgrunden till konflikten. Är barnet i skolåldern vill alltid länsrätten att jag enskilt pratar med barnet för att få dess synpunkter vilka väger tyngre de närmare 12 års åldern barnet är. Jag kommer sen med ett förslag hur man skulle kunna lösa konflikten som föräldrarna kan acceptera eller förkasta. Kan jag inte få båda föräldrarna att acceptera mitt förslag så blir det upp till länsrätten att besluta.
Jag har mycket konkret fått lära mig att det i en konflikt finns två bilder, där det inte är så att den ena är fel och den andra är rätt. Först när man accepterar det finns möjlighet att hitta en lösning. Det är i livet ytterst sällan så att den ena sidan är vit och den andra är svart även om den inblandade föräldrarna upplever det så.
Det jag bli oerhört beklämd över är ibland att se hur barnen blir vapen i de vuxnas konflikt. När hatet förblindar och gör att mamma och pappa inte ser vem man skadar genom sitt agerande. Att man exempelvis inte som förälder eller mor/farförälder förstår att negativa kommentarer och omdömen om den andra föräldern, ibland så subtila som en blick eller en suck, skär som knivar i barnets hjärta. Barn älskar i de allra flesta fall båda sina föräldrar och behöver ha bra kontakt med båda för ett barn har bara en mamma och en pappa.