Vem är fattig
En ofta återkommande diskussion är hur många barn som växer upp i fattiga hem. Svaret på frågan beror förståss på hur man mäter fattigdom. Vi väljer ofta relativ fattigdom dvs att se på inkomsterna i en familj i relation till andra familjers inkomster. I Nordkorea där alla lever på samma eländiga nivå finns därmed inte några fattiga. Det andra måttet är att faktiskt se på hur mycket pengar familjen har. Därmed kan en jämförelse göras mellan olika länder. Det är ju dessutom så att mat och kläder betalas med kronor och inte med relationen till hur mycket andra tjänar.
På Dick Erixons blogg hittar jag en mycket intressant jämförelse mellan olika länder. Jag ska villigt erkänna att även jag gått på myten att det i USA finns så många fattiga men i absoluta termer finns det kanske fler fattiga i Sverige än det finns i USA. Följ den här länken.
posted by Anders W Jonsson @ 6/11/2009
1 comments
1 Comments:
Mycket intressant! Naturligtvis skall man vara skeptisk, makthavarna har ju alla möjligheter att sprida desinformation, och jag är allt annat än säker på att de inte utnyttjar dem. Dock: ingen rök utan eld. Vad den svenska siffran beträffar, vill jag göra två kolitiskt imporrekta anmärkningar.
De svenska socialförsäkringarna är EN sak på papperet och i verkligheten en ANNAN. Det är nämligen så, att Makten kan missköta sig ungefär hur fan som helst utan påföljd. Det innebär, att försäkringarna a. förhalas på obestämd tid med hänvisning till "arbetsbelastning", "omorganisation" etc (den vanliga valsen; dessa evinnerliga "omorganisationer" borde ju vara ägnade att öka effektiviteten, men av allt att döma är motsatsen fallet, emedan "omorganisationen" i sig sänker kapaciteten, och "omorganisation" tycks pågå i stort sett alltid, av nån konstig djävla anledning) och b. ett nationellt dilemma aktualiseras. Ett relevant välfärdsbegrepp må´nämligen och naturligtvis relateras till den realt aktuella solidaritetshorisont som bestämmer de faktiska förhållandena. Man skulle vilja se anförd statistik uppdelad på infödda svenskar och invandrare. Jag misstänker, att siffran då för de infödda svenskarnas del blir betydligt bättre. Därpå lägger jag ingen Mycket intressant! Naturligtvis skall man vara skeptisk, makthavarna har ju alla möjligheter att sprida desinformation, och jag är allt annat än säker på att de inte utnyttjar dem. Dock: ingen rök utan eld. Vad den svenska siffran beträffar, vill jag göra två kolitiskt imporrekta anmärkningar.
1.De svenska socialförsäkringarna är EN sak på papperet och i verkligheten en ANNAN. Det är nämligen så, att Makten kan missköta sig ungefär hur fan som helst utan påföljd. Det innebär, att socialförsäkringsutbetalningarna a. regelmässigt förhalas på obestämd tid med hänvisning till "arbetsbelastning", "omorganisation" etc (den vanliga valsen; dessa evinnerliga "omorganisationer" borde ju vara ägnade att öka effektiviteten, dvs. förmågan att klara "arbetsbelastning", men av allt att döma är motsatsen fallet, bland annat emedan "omorganisationen" i sig sänker kapaciteten, och "omorganisation" tycks pågå i stort sett överallt alltid, av någon konstig djävla anledning) och b. ofta uteblir alldeles av den ena eller andra anledningen, t ex. därför att förmånstagaren haft fräckheten att blogga, varför sjukersättning och a-kassa dras in och Den Vanartige helt enkelt blir blåst på de saftiga pengar han inbetalat för att sålunda finansiera sin egen trygghet (att detta är stöld faller inte nyliberalen in; enligt denne är bara skatt stöld). Så är det i Sverige nu. Hur det är i USA vet jag inte. Men sådana omständigheter torde bidra till att förklara de skillnader i levnadsstandard som här kommer till synes, och någon politisk strävan att förbättra den lilla människans rättssäkerhet i detta land ser man ingalunda röken av, ty sådan ambition är främmande för svensk "positivistisk" rättslöshetstradition, vars övergripande syfte är att för "samhällsnyttans" skull försätta medborgaren i ett tillstånd av tacksamt inlärd hjälplöshet. Den amerikanska juridiken har definitivt en annan inriktning härvidlag.
2. Ett nationellt dilemma aktualiseras. Ett relevant välfärdsbegrepp må´nämligen och naturligtvis relateras till den realt aktuella solidaritetshorisont som bestämmer de faktiska förhållandena. Man skulle vilja se anförd statistik uppdelad på infödda svenskar och invandrare. Jag misstänker, att siffran då för de infödda svenskarnas del blir betydligt bättre. Därpå lägger jag ingen värdering, men jag tycker illa om hyckleri. Makthavarnas tjushumanistiska propagandasvammel Mot Rasism Och Främlingsfientlighet bildar åtskillig kontrast mot just de faktiska förhållandena; vad betyder mest? Personligen fäster jag mig nog vid sanningen snarare än lögnen, men det är förstås i hög grad en smaksak.
- Peter Ingestad, Solna
Skicka en kommentar
<< Home