Jag avgår

Jag har idag meddelat Centerpartiets valberedning att jag inte vill gå in på ett tionde år som distriktsordförande i Gävleborg.
Jag valdes till ordförande 1999. Dessförinnan hade jag varit vice ordförande under flera år med ansvar för personal och ekonomi.
Det har varit spännande år. När jag valdes fanns Centerpartiet i ledningen för en av länets kommuner nämligen Ovanåker. Idag styr vi i sju av länets tio kommuner. Bara i Gävle, Hudiksvall och Hofors är Centerpartiet i opposition.
Distriktet är förändrat på många sätt. Vi har gått från en stor expedition i Söderhamn som då kostade nästan 100 000 kr per år till en billig och anpassad lokal till en bråkdel av kostnaden. När jag började fanns fem anställda, idag klarar vi oss med två. Jag har fått vara med om att slå samman partidistriktet med kvinnoförbundsdistriktet till en modern och slagkraftig länsorganisation. Vi har gjort mycket stora valframgångar, inte minst 2002 men även 2006.
Den största förändringen är dock det som hänt sen valet 2006. Från att ha varit ett län med Sveriges högsta ungdomsarbetslöshet, rekordhög arbetslöshet och mycket höga sjukskrivningstal har siffrorna rasat. Tusentals människor som 2006 led av ett utanförskap har idag ett arbete att gå till. Det är nog den största förändringen som skett under den tid jag varit distriktsordförande och där Centerpartiet i regeringsställning haft ett avgörande inflytande i att styra skutan på rätt köl.
Jag kommer på vårens distriktsstämma att tacka våra 4 000 medlemmar för att jag fått leda Centerpartiet i länet under dessa år. Jag vet redan nu att jag kommer att sakna rollen men vet att man ska lämna över stafettpinnen när det fortfarande är jätteroligt.