Blind höna hittar två korn

Idag finns jag med på debattsidan i såväl Arbetarbladet som Gefle Dagblad. I Arbetarbladet om att inte pensionärerna fått det sämre för att de som arbetar fått ett jobbavdrag. Det återfinns här, klicka på politik och sen "Jag förstår inte Ingeborg".

I Gefle Dagblad en polemik med Vänsterpartisternas syn på vad lycka och välstånd är. Går ej att länka så den följer här:

Svar till Ulla Andersson och & Co
Blir det någon välfärd kvar frågar sig Ulla Andersson med stöd av andra vänsterpartister från länet och räknar sen upp alla vallöften som Alliansregeringen redan hunnit bocka av. 80% av allt som lovades är genomfört eller åtminstone påbörjat. Kritiken från många handlar om att regeringen pratar för lite, och jobbar för mycket skulle man kunna tillägga.

Ullas fråga är ideologiskt spännande. Den visar en tydlig skillnad i synen på vad välfärd egentligen är. För mig är välfärd att folk har arbete och kan försörja sig själv och betala skatter. Skatter som sen gör att vi kan ha ett stabilt trygghetssystem och hög klass på vägar och skolor, på rättsväsende och sjukvård. För Ulla handlar välfärd om att se till att värna människors rätt att leva på bidrag.

Ulla och vänsterpartiet styrde Sverige tillsammans med Göran Persson under åtta långa år. Hur såg då hennes bokslut ut. En och en halv miljon människor i arbetsför ålder levde på bidrag. Mer än en halv miljon människor hade stämplats som ej behövda och förtidspensionerats. Varje dag förtidspensionerades 10 ungdomar under 25 år. Ulla kallar det för välfärd. För mig är det raka motsatsen. En grym utslagning som är ett hot mot välfärden. Ingen välfärdssamhälle är hållbart där allt färre människor i arbete ska försörja allt fler som lever på bidrag.

Idag, ett år senare är mer än 130 000 fler i arbete än när Ulla Andersson lämnade ifrån sig makten. Det beror på att det blivit lättare för företagen att anställa och att regeringen konsekvent genomför förslag som uppmuntrar till arbete. Senast i raden av förslag var beskedet att alla som arbetar får ytterligare skattelättnader. Från och med årsskiftet kommer de allra flesta som arbetar heltid att ha fått 1000 kronor mer kvar efter skatt än under Ullas tid. Det är en tusenlapp mer för undersköterskan och en tusenlapp mer för överläkaren. Hur Ulla kan påstå att den skattelättnaden gått till de rika har jag svårt att förstå.

Ulla hävdar att Alliansregeringen möjliggjort privata sjukvårdsförsäkringar. Så vitt jag vet har privata sjukvårdsförsäkringar alltid varit tillåtna. Under Ullas tid vid makten blev de dessutom mer och mer populära eftersom hon såg till att Sveriges sjukvård näst intill slog världsrekord i bristande tillgänglighet och långa köer. Behovet av privata sjukförsäkringar ska, hoppas jag, försvinna genom att köerna försvinner. Redan har alliansregeringen dragit igång en omfattande arbete för att öka mångfalden i sjukvården och minska köerna. De brister som fanns i skolan och i äldreomsorgen efter åtta år av vänsterpartistiskt styre kan man också, om utrymme funnits, skriva mycket om. Behövs nog inte för de är för alla så uppenbara. Även här är stora förändringar på gång mot valfrihet och kvalitet i äldreomsorgen och en skola med ordning och reda där barn får lära sig läsa, skriva och räkna.

Det är tre år kvar till nästa val. Då om inte förr ska väljarna ha svaret på Ullas fråga. Kan då fler människor försörja sig genom arbete har som jag ser det välfärden blivit stabilare. Har vi 2010 en skola där eleverna i lugn och ro kan lära sig till skillnad från den flumskola Ulla lämnade efter sig, jag då har välfärden ökat. Är inför nästa val köerna borta i sjukvården så att färre anser sig behöva en privat sjukförsäkring jämfört med hur det var när Ulla lämnade över så har välfärden blivit starkare. Den fråga som Ulla och hennes vänner ställde kommer då att vara besvarad.
Anders W Jonsson ( c )