CUF kassören

Igår häktades CUF kassören i sin frånvaro. Han är misstänkt för att ha stulit 250 000 ur CUF kassan och dessutom internetbedrägerier i stor omfattning. Jag tycker synd om honom. Han har försatt sig i en bedrövlig situation. Hoppas att han förstår sitt eget bästa och snabbt kommer hem från Filippinerna för att göra rätt för sig. Det vore bäst både för honom och hans familj.

I kölvattnet av häktningen kommer också diskussionen om varför det kunde hända. Svaret är tyvärr att det varken var första eller sista gången något sådant hönder i föreningslivet. Inte minst ungdomsorganisationer har problemet då unga människor i rollen som föreningskassörer får kontakt med stora belopp. Hyresgästföreningar brukar också vara drabbade. Självklart måste man fundera igenom vad som kan göras för att minska risken.

I Arbetarbladet finns en artikel om att det råder internkritik mot det inträffade. Det är en nyhet även för mig. Vi har inget fått veta säger några centerpartister. Omedelbart efter att bedrägeriet i slutet av augusti blev känt så informerades alla ledande Centerpartister av CUF ordföranden Mia Leander och av mig. Ärendet överlämnades sen till polisen. Kritiken kan förståss också handla om varför ingen misstänkte något tidigare och varför inte jag som revisor i kretsen upptäckte bedrägeriet långt tidigare.

Svaret är att ingen av oss kunde i vår vildaste fantasi misstänka att kassören var en förslagen bedragare. När han påmindes om att göra bokslutet så var svaret alltid att han skulle fixa det så fort han kom hem till Sverige. Ett svar som var rimligt. Verksamheten i kretsen var begränsad och inga pengar behövdes. Planen från CUF var att använda kassan i valrörelsen. Med facit hand kan säkert kritikern hävda att CUF:arna och jag som revisor borde ha anat, borde ha misstänk att något kriminellt pågick. Vi gjorde inte det.

Jag liksom de flesta andra tror våra med människor om gott och utgår inte ifrån att det är en brottslingar vi har att göra med.