Så blev det Mona

Första gången jag träffade Mona hette hon inte Sahlin utan Andersson och det var på Elevförbundets kongress, sent 70 tal.

Nu kommer hon att få en tuff uppgift. Kanske bli den första av de socialdemokratiska partiledarna som aldrig blev statsminister.

Hon kommer att ha ett sakpolitiskt dilemma då hon måste vinna tillbaka mittenväljarna för att ta makten. Pekas ut som höger av vänsterfalangen i partiet och delar av fackföreningsrörelsen. Ska leda ett parti som berusade av opinionssiffror säger nej till allt regeringen föreslå. Inför valet 2010 ska hon gå till val på att höja a kassan, ta bort jobb avdraget, se till att det lönar sig mindre att arbeta och mer att gå på bidrag. Sannolikt kommer betydligt färre människor då än nu leva på utanförskap. Ska hon då strida för en vänstersväng i politiken som riskerar att åter ställa människor utanför. Ska hon kämpa emot valfriheten i barnomsorg och sjukvård som då kommer att vara en självklarhet. Ska hon kräva återställare av avdraget för hushållsnära tjänster.

Hon kommer också att ha ett maktpolitiskt dilemma. Hon kommer att stå mot en enad och förhoppningsvis framgångsrik alliansregering. Själv kan hon antingen gå till val på att säga att socialdemokraterna själva ska bilda regering efter valet. Hur sannolikt kommer det att vara att hon får mer än 50% av väljarna. Det andra alternativet är att bilda en formell vänserkartell före valet med Ohly och Eriksson/Wetterstrand för att på så sätt bli ett trovärdigt regeringsalternativ. Den gemensamma politiken kommer inte att vara något som vinner mittenväljare.

Det blir inte lätt för Mona....