tisdag, maj 9

Fattiga barn, det är dags för förändring

Rädda barnen gör mycket bra. Bland annat följer man fattigdomen i Sverige och i världen. Att vara fattig i Sverige betyder inte att man svälter och är utan bostad. Men för barn och ungdomar betyder det att leva utsatt, inte få kläder, inte kunna följa med på skolutflykter, inte kunna gå på bio eller vara med i musikskolan. Vi vet att fattigdom under uppväxtåren är kopplat till ohälsa.

År 2003 levde 116 000 barn i Sverige med ensamstående föräldrar i ekonomisk utsatthet. Det är en ökning med närmare 11 000 barn sedan 1991. Av alla barn med ensamstående föräldrar lever 28 procent i ekonomisk utsatthet. Det visar Skilda uppväxtvillkor, en studie av barn­fattigdom bland barn till ensamstående, och hur detta har förändrats mellan 1991 och 2003.

Rapporten visar att barn till ensamstående löper tre gånger högre risk att växa upp i ekonomisk utsatthet än barn med samboende föräldrar. Familjemönstren förändras i Sverige. Idag växer vart femte barn upp med en ensamstående förälder. Det är 420 000 barn, jämfört med 1991 då 300 000 barn levde med en ensamstående förälder, oftast mamman. Ensamstående barnfamiljer har halkat efter. Den ekonomiska situationen är förstås svårare ju fler barn den ensamstående föräldern försörjer.

Det är dags för en förändring. Sverige har världens högsta skatter för de som tjänar minst. Sänka skatten för de som har de lägsta inkomsterna skulle göra skillnad för alla de barn och ungdomar som idag växer upp i fattigdom.

1 Comments:

At 22:27, Blogger sommelieranette said...

Hej Anders,
Angående fattiga barn i Sverige så har det den senaste tiden krypit in under skinnet på mig och kliar som ett eksem! Jag bara MÅSTE göra något konkret! Kanske är det för att jag själv har en liten kille på två år som gör att jag tar det så fruktansvärt personligt att det finns många barn precis runtom mig som inte får det de behöver.
Jag har börjat fråga runt bland vänner vad de gör med sina urvuxna, fina barnkläder, leksaker, böcker, möbler och annat. Och de flesta svarar att de inte har orkat ta tag i det, utan ställt undan i källare, vind eller garage. När jag undrar om de kan tänka sig att skänka till välgörande ändamål, så vill de flesta inte kännas vid typ uff, och sådana insamlingsstationer. De vill känna att de VET att sakerna kommer direkt till någon som behöver. Jag skulle vilja börja samla in allt detta och sedan ge till ensamstående mammor eller pappor som inte riktigt får ekvationen att gå ihop.
Jag har kontaktat de tre närliggande kommunerna där jag bor (Stenungsund, Kungälv och Göteborg) för att se om jag kan få hjälp med kontakter. Har ännu inte fått några svar.

Har du eller någon annan några konkreta tips till mig?
På längre sikt skulle jag vilja bygga upp något som sprider sig som en löpeld genom landet, för vi är många ekonomiskt lyckliga, som efter att ha använt det våra barn behöver, skulle känna att det vore en gåva i sig att ge vidare till någon som behöver det.

 

Skicka en kommentar

<< Home