Om könet ska bestämma

Under vintern uppmärksammades ett fall där en kvinna begärt abort med motivering att fostret var en flicka. Kommentarerna var upprörda. Snabbt konstaterades att den fria aborten, vilken de allra flesta står bakom, kan få den konsekvensen att kvinnan beslutar om abort med märkliga motiv. Sen insåg också de flesta att allt annat vore orimligt. Det går inte att lagstifta om vilka motiv som kan anses som godkända och vilka som är förklastliga.

Ryktesvis har det nu framkommit att Socialstyrelsen ska föreslå att inga ultraljudsundersökningar får göras med enda indikation att ta reda på fostrets kön. Jag måste säga att jag känner mig tveksam till att det överhuvudtaget görs någon större mängd sådana undersökningar i svensk sjukvård.

Socialministern är i vart fall ute och tycker att vad Socialstyrelsen sannolikt ska komma fram till nog är klokt. Däremot svävar han på målet kring den sannolikt betydligt vanligare situationen dvs att barnmorskan vid det rutinmässiga ultraljudet för att bestämma fostrets ålder samt se att det mår bra också ser fostrets kön. Ska då barnmorskan berätta detta eller ej för föräldrarna?

Jag har svårt att se möjligheten av en specialregel som skulle säga att patienten ska alltid ha rätt till all information UTOM då det handlar om könstillhörighet av ett foster.

Varför inte istället konstatera att det måste vara ett mycket litet antal gravida kvinnor som önskar abort på grund av att fostret har fel kön. Den lilla grupp av par som har denna perverterade syn på kön och till och med är beredda att genomgå en abort för att könet ska bli det rätta kommer med all sannolikhet att hitta sätt att få sitt foster könsbestämt oavsett vad socialministern tycker och vad Socialstyrelsen kommer med för regler och anvisningar.