Onsdag på Rosenbad

0706 tåget från Gävle till Stockholm. En och en halv timme ostört arbete. Läser DN, SvD och Dagens Industri. Svara på ett antal mail. Från samordningskollegorna och centerpartister i kommuner och landsting. Från en riksdagsledamot som undrar vart ett ärende ligger i RK (regeringskansliet). Morgonfika med centersamordningen. En av dagens många höjdpunkter med en skön blandning av seriösa avstämningar och skvaller. På en chefsutbildning fick jag en gång lära mig att fungerande fikastunder är A och O för en välfungerande arbetsplats. Med det som måttstock är centersamordningen på statsrådsberedningen en mycket väl fungerande arbetsplats.
Tittar sen över vad jag ska ta upp på min avstämning med Maud för att kort därefter få reda på att hon inte hinner. Mötet inställt. Plötsligt blir det en timme över. Även om avstämningarna med henne brukar ta 15 minuter så tar det numera en evighet att vandra ända bort till Näringsdepartementet som numera inte ligger i grannkvareteret utan långt norrut i Centralposthuset. Istället för avstämning med partiledaren blir det en kort insändare till Arbetarbladet där jag svarar på en arg insändare. Varför berättar ni bara hur mycket jobbskatteavdraget betyder för den som tjänar 25 000 och inte hur mycket det blir för den som tjänar 125 000 kronor i månaden. Svaret är enkelt då jobbskatteavdraget betyder 1511 kronor i sänkt skatt både för den som tjänar 25 000 per månad och för den som tjänar 125 000 per månad och för den som tjänar 1 125 000 kronor per månad. Det blir även en debattartikel till läkartidningen.
Lunch med ordföranden i ett av de viktigare fackförbunden på mitt område. Det blir en låååååång lunch, 1, 5 timmar. Tur att vi inte har stämpelklocka för oss politiker på Rosenbad.
Eftermiddagens höjdpunkt är träff med våra ledande social och sjukvårdspolitiker i SKL. Det är så lätt att ett parti sönderfaller i ett riksparti och ett kommun och landstingsparti. Täta träffar med bra diskussioner är en bra vaccination mot åkomman. Jag kunde hälsa vännerna välkomna med röda mattan på Rosenbad. Statsministern skulle nämligen ha Lettlands president på besök kort efter att mitt besök kom.
Dagens botten napp på 18 30 tåget hem. Strax norr om Centralen stannar tåget och blir stående. Efter några minuter berättar personalen att tåget som ligger framför oss har gått sönder. Vi måste backa och ta ett annat spår. En stressad lokförare springer genom tåget. Strax framför mig sitter en av riksdagens mer kända ledamöter från Sundsvall. Han ringer upp någon och säger " Dessa jävla idioter på SJ. Ljuger gör de också". Två tankar slår mig. För det första kan man fundera på vilken människosyn man har när man tror att ett tågstopp beror på att personalen är idioter. För det andra kan man undra hur korkad man är när man som offentlig person beter sig så svinaktigt. Det var nog inte bara jag som kände igen riksdagsledamoten. Sannolikt var vi tio personer som höjde på ögonbrynen och nu några timmar senare har berättat historien vidare.
Får tänka på Kay Pollak och se det som en förmån att jag fick sitta i närheten av denne riksdagsledamot då jag av honom fick lära mig något som gjorde att jag förhoppningsvis blev en visare människa.