Socialistisk kannibalism

Historiskt har borgerlig kannibalism varit ett begrepp. Borgerliga partier har inte kunnat hålla sams utan ständigt utsatt varandra för angrepp i syfte att äta väljare av varandra. Det har varit till men för trovärdigheten i regeringsfrågan. Sen flera år tillbaka existerar inte borgerlig kannibalism möjligen bortsett från ett och annat folkpartistiskt återfall (partisekreteraren Ullenhag som utmålade Centerns liberalism som ett hot mot Alliansen).
Det vi nu istället ser är socialistisk kannibalism, senast idag på DN debatt. Ett gäng ledande miljöpartister går där till angrepp på stackars kamrat Ohly, slå på den som redan ligger, med parollen "Vänsterpartiet tillför inget till samarbetet mellan S och MP".
I sak har jag förståelse för Miljöpartiets uppfattning. Ohlys kommunistiska ådra sken tydligt igenom i Ekots lördagsintervju där han utan omsvep berättade att Moderaterna inte var ett demokratiskt parti ty de tyckte inte som Vänsterpartiet. Det är ett klassiskt resonemang från kommunistdiktaturernas tid. Både Honecker i DDR och Breznjev i Sovjetunionen definerade sig själva som demokratier. Alla som inte tyckte som kommunistdiktatorn blev därmed icke demokrater. Lysande logik som Ohly inte glömt från sitt mångåriga umgänge med partikamraterna i öst.
Rent taktiskt kan det dock inte vara så välövervägt av Miljöpartiet att offentligt dra ner byxorna på den partiledare som de kommer att vara helt beroende av om de ska ha möjlighet att bilda regering med S. Om de inte gör bedömningen att slår vi tillräckligt hårt på stackars Ohly så utplånas Vänsterpartiet i valet 2010 och Mp kan tillsammans med S få egen majoritet. En tuff chansning från miljparisterna med uppenbar risk att den folkdemokratiske kamrat Ohly inte får 0,9% av rösterna utan istället 3,9%.