Apotek och landsbygd

Idag debatterar riksdagen om de förändringar som regeringen föreslagit kommer att förbättra eller försämra servicen på landsbygd.

Jag har svårt att förstå varför det blir sämre på landsbygden när ICA och Statoil får sälja receptfria läkemedel. Erfarenheten från Norge är dessutom att apoteksservicen på landsbygden inte försämrades, tvärtom. Helt andra öppettider, kortare köer och fler apotek. Sverige är det apoteksglesaste landet i västvärlden. Ett apotek per 10 000 innevånare när andra länder i snitt har ett apotek per 3000 innevånare.

Här är socialministerns mycket välformulerade svar:
Apoteksmarknadsutredningen överlämnade sitt huvudbetänkande den 8 januari i år. Betänkandet innehåller flera förslag som är avsedda att säkra tillgången till läkemedel i hela landet. Fram till den 11 april remitteras utredningens förslag till berörda myndigheter och organisationer. Därefter fortsätter beredningen av ärendet inom Regeringskansliet. Med hänsyn till att behandling av förslagen pågår kan jag för närvarande inte exakt ange vilka åtgärder som kommer att vidtas för att säkerställa tillgängligheten till läkemedel på landsbygden. Men ett av huvudsyftena med omregleringen av apoteksmarknaden är och förblir att förbättra tillgängligheten till hela läkemedelssortimentet, såväl på landsbygd som i storstad. Jag vill passa på att säga att verksamhet på landsbygd inte med automatik innebär dålig lönsamhet. Det är därmed inte givet att alla dessa apotek är oattraktiva för företag på en omreglerad apoteksmarknad. I de områden där det är svårt att driva verksamhet, men där det ur patientperspektiv finns behov av service, finns olika sätt att garantera läkemedelstillgängligheten.
När det gäller detaljhandel med receptfria läkemedlen har Apoteksmarknadsutredningen helt nyligen lämnat förslag om hur tillgången till dessa varor ska kunna förbättras. Betänkandet Detaljhandel med vissa receptfria läkemedel innehåller bland annat förslag om vilka förutsättningar som bör gälla för dem som vill sälja ett begränsat sortiment av receptfria läkemedel utanför apotek. Utredningens förslag kommer nu att remitteras och därefter beredas inom Regeringskansliet. Innan beredningen är avslutad kan jag inte heller i denna del närmare presentera vilka förslag som regeringen kommer att lämna till riksdagen.
Eftersom omregleringen av apoteksmarknaden är en unik händelse i Sverige så får man göra en utblick till andra länder för att se vad som har hänt där när deras apoteksmarknader har förändrats. Det som ligger nära till hands att betrakta är Norge, som 2001 förändrade sin apoteksstruktur och fick en ny apotekslag. Den nya lagen medgav i praktiken en fri etablering och lokalisering av apotek i Norge. Reformen har inneburit att över 170 nya apotek har etablerats sedan 2001, vilket motsvarar en ökning av antalet apotek med 44 procent. Tillgängligheten till såväl receptfria som receptbelagda läkemedel har således ökat markant i Norge de senaste åren. Sedan 2003 har dessutom norska livsmedelsbutiker, kiosker och bensinstationer möjlighet att sälja ett begränsat sortiment av receptfria läkemedel. Den senare reformen har ytterligare ökat tillgängligheten till receptfria läkemedel i Norge.
Elina Linna nämner i sin interpellation OECD:s rapport Pharmaceutical pricing and reimbursement in Sweden. I rapporten, som publicerades 2007, fastslog OECD att apotekstätheten är lägre i Sverige än på något annat håll. Enligt rapporten skulle konsumenterna sannolikt bli mer tillfredsställda med tillgängligheten om försäljningen av receptfria läkemedel konkurrensutsattes. Vidare konstaterar OECD att när det gäller förskrivna läkemedel visar erfarenheten från Norge och Island att antalet apotek har ökat och att öppettiderna har förlängts sedan apoteksmarknaderna reformerades. OECD menade att Norges förändrade apoteksstruktur kunde fungera som en förebild för en eventuell apoteksreform i Sverige.
Regeringens intention att förbättra tillgången till läkemedel genom att dels avskaffa det statliga apoteksmonopolet och dels möjliggöra försäljning av ett begränsat sortiment av receptfria läkemedel utanför apotek är således helt i linje med OECD:s förslag. Erfarenheten från Norge visar också att intentionen att förbättra tillgängligheten till läkemedel går att realisera genom att omreglera apoteksmarknaden.
En förutsättning för att få en förbättrad tillgänglighet till samtliga läkemedel är emellertid att det blir intressant för näringsidkare att öppna nya apotek i Sverige. Omfattningen av nyetableringar av apotek beror till stor del på om staten väljer att behålla verksamheten i Apoteket AB intakt eller att avyttra delar av verksamheten. En avyttring av apotek underlättar för nya aktörer att etablera sig. Om ingen avyttring sker är det stor risk att nya aktörer uteblir, eftersom trösklarna för marknadsinträdet blir för höga. Med hänsyn till detta har regeringen beslutat om en proposition med förslag om att riksdagen bemyndigar regeringen att avyttra en del av de apotek som Apoteket AB i dag äger. Det är regeringens bedömning att merparten av apoteken kommer att finnas kvar i statlig ägo. Apoteket AB kommer därmed att finnas kvar som en central aktör och agera på samma villkor som de nya aktörerna. Staten kommer emellertid även efter omregleringen av apoteksmarknaden att ta ett aktivt ansvar för läkemedelsförsörjningen i hela landet. Jag vill dock understryka att skapandet av den nya apoteksmarknaden inte är ett nollsummespel som handlar om uppdelning av de apotek som nu finns i Apoteket AB:s bestånd. Lika väsentligt är att det därutöver skapas nya apotek så att det totalt sett blir fler apotek.
När det gäller prissättningen på receptfria läkemedel är den i dag så gott som fri för Apoteket AB. Apoteksmarknadsutredningen förslår att prissättning på receptfria läkemedel även i fortsättningen ska vara oreglerad för såväl apotek som övrig detaljhandel. Utredningen menar att på så sätt skapas förutsättningar för lokal priskonkurrens och prispress. Innan beredningen av utredningens förslag är avslutad kan jag inte uttala mig om regeringens kommande förslag i denna del.