Systemskifte eller ej

Sossarna angriper Alliansregeringen för att åstadkomma ett systemskifte. Ett systemskifte behövs, från att fler och fler ska försörjas med bidrag till att fler och fler ska kunna försörja sig av eget arbete.

Här är mitt svar som publiceras i Arbetarbladet (dit det tyvärr är svårt att länka).


Sverige behöver systemskiftet
Svar till Sinikka Bohlin, Arbetarbladet, 11 juli: Sinikka Bohlin, mångårig socialdemokratisk riksdagsledamot, skriver att vi håller på att få ett systemskifte i Sverige. Jag kan bara hålla med henne. Hon har helt rätt. Sverige håller så sakta att hamna på en ny kurs. Jag läser i Arbetarbladet att det ser bättre ut på arbetsmarknaden i Gävleborg än på länge. 4,7 procent arbetslösa i‑dag jämfört med 6,3 procent för ett år sedan. För ett år sedan var 3,6 procent dessutom inskrivna i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. I‑dag är det bara 1,5 procent av de arbetslösa som sysselsätts i program. Om uppgången i antalet lediga platser blir lika stark under andra halvåret, kan vi se fram emot den bästa platstillgången sedan 1960-talet, säger Björn Sergel, direktör på AMS. Bland ungdomarna mellan 18 och 24 år uppgick arbetslösheten till 35‑000 personer, en minskning med 11 000. Även de ungas långtidsarbetslöshet har enligt AMS börjat vända nedåt. Det är sannerligen ett systemskifte. Från att med Sinikka Bohlins politik ha diskuterat hur många procent de arbetslösa ska ha i bidrag till att med alliansens politik se till att människor har ett arbete och inte behöver bidrag. Tydligare kan inte systemskiftet bli. Däremot finns mycket att göra för att minska ohälsotalen. Sjukskrivningarna minskar, men trenden från de socialdemokratiska regeringsåren vad gäller förtidspensioneringarna finns kvar. Mer än en halv miljon människor i arbetsför ålder är stämplade som helt utan kvarstående arbetsförmåga och dömda till förtidspension. Förtidspension inrättades för att 60-åriga arbetare, utslitna av ett långt livs hårt arbete, skulle kunna gå i förtida pension, men används i‑dag även till att stämpla ungdomar under 30 år som obrukbara på arbetsmarknaden. De senaste åren har antalet unga personer med sjuk- eller aktivitetsersättning (förtidspensionering) ökat kraftigt. Bara det senaste året har ytterligare 50 000 blivit förtidspensionerade. En katastrof för individen som döms till ett liv i fattigdom, men också för samhället som behöver att så många som möjligt kan bidra med arbete. Här finns mycket kvar att göra. Vi har med Sinikka Bohlins ord tyvärr inte lyckats åstadkomma ett systemskifte än. Jag hör vidare på P1 att nyföretagandet aldrig har varit så högt som det är i‑dag. Det är betydligt fler kvinnor som vågar starta företag. I‑dag är hälften av nyföretagarna kvinnor. De som startar företag är också yngre och en tredjedel är födda utomlands. Sinikka Bohlin har helt rätt, det har skett ett systemskifte. På andra områden har planen för systemskiftet gjorts upp, men inte blivit verklighet ännu. Ge de äldre valfrihet i äldreomsorgen, patienten större rätt att välja läkare i primärvården. Genomföra större satsningar på miljön. Min förhoppning är att det i god tid före valet 2010 ska vara precis som Sinikka Bohlin beskriver det. Det ska vara uppenbart för så många som möjligt att det har skett ett systemskifte i Sverige. Jag hoppas att skillnaden mellan Sverige 2006, efter 12 år av Perssons regering och Sverige 2010 efter fyra år med Alliansregering ska vara tydlig. Då är jag inte orolig för vilka som kommer att vinna valet.