Gift eller inte gift

Jag kan inte förstå den diskussion som Alf Svensson med flera dragit igång.

Jag har full förståelse för den som tycker att äktenskapet är av Gud instiftat och så vidare. Då kan man av teologiska skäl säga nej till samkönade äktenskap. När man däremot kommer dragandes med FN:s barnkonvention som ett skäl till att säga nej till samkönade äktenskap då reser barnläkaren i mig ragg.

Vi vet att väldigt många barn idag växer upp i förhållanden där det är två pappor eller två mammor. Karl Gerhards dotter Fatima är en av dem som bäst har beskrivit detta. Att fördöma detta kan aldrig göras med Barnkonventionen som grund.

Vi vet vidare att mellan fem och tio procent av de barn som föds med föräldrar som lever tillsammans inte har den far som deras mor har uppgivit. Det upptäcks när barnet blir svårt sjukt och det kan konstateras att pappa inte är biologisk pappa. Tycker Alf Svensson att desa fall ska rapporteras då äktenskapets syfte är att alstra biologiska barn. Eller kanske ett gentest efter varje förlossning för att se om pappa är pappa.

För mig är frågan rätt enkel. Om två människor älskar varandra och vill leva tillsammans så ska banne mig inte samhället vara fördömande om de älskande tu råkar vara av samma kön. Desto fler barn som får uppleva kärlek från föräldrar, oavsett hur familjen ser ut ju bättre.

Äktenskapet är inte längre främst ett religiöst påbud utan samhällets juridiska begrepp för att premiera de människor som väljer att leva tillsammans. Vad jag som partnerskaps och vigselförättare brukar beskriva som grunden för samhället bestånd. Det blir då märkligt att av religiösa skäl hålla kvar vi att två könat livslång förhållande kallas äktenskap med enkönat livslångt förhållande kallas parnerskap.

Däremot kan jag tycka att det är bra att Kd vidhåller sin rabiata hållning i den här frågan. Bättre att de 5 promille för vilken den här frågan är livsavgörande har ett klokt parti att rösta på än att Sverigedemokraterna tillåts fiska i grumliga vatten.