Liberalism vs konservatism

Nya dimensioner i svensk politik är alltid spännande. Kvällens debatt mellan Sahlin och Renfeldt visat tydligt att miljö kontra betong har spelat ut sin roll i svensk politik. Höger - vänsterskalan ställdes tidigt mot skalan centrum - periferi för att sen ställas mot miljö - betong. I de flesta partier som haft makt såväl kommunalt som nationellt (dvs ej fp, kd, v och mp) finns dimensionen riksparti mot kommunparti.

Den dimension som får allt tydligare genomslag men som få pratar om är modernism kontra traditionalism eller om man så vill liberalistm kontra konservatism. Dimensionen finns tydligt inom moderaterna, kristdemokraterna, centern och socialdemokraterna. Folkpartiet är upptagna med sin batongliberal kontra socialliberal diskussion. I Miljöpartiet finns spänningen fortfarande mellan verklighet och vision (realister mot fundamentalister). Vänsterpartiet kommunisterna kämpar med diskussionen om man ska vara kommunist eller inte och hinner därför inte med annan diskussion.

Hos oss andra gör sig liberalism - konservatism dimensionen sig ständigt påmind. I grunden hur starkt samhället ska stödja den enskilda individen rätt att själv välja gentemot majoritetens rätt att besluta om vad som är acceptabelt.

Hos socialdemokrater rör sig diskussionen om homosexuellas rätt och synen på arbetskraftinvandring. Tydligare kan det inte bli än att tänka Sahlin - Persson. Hos Kd handlar det om synen på abort, jämställdheten och ensamstående kvinnors möjlighet till insemination (Livetsord riksdagsmannen Oskarsson - partiledare Hägglund). Hos moderaterna finns dimensionen till viss i striden mellan nya och gamla moderater. Hos Centerpartiet om fri invandring, synen på kollektivavtal, homosexuellas rättigheter och jakten på småvilt men också diskussionen om Stureplanscentern kontra den traditionella landsbygdscentern.

Dimensionen är kanske inte ny men just nu rätt spännande. Den kommer säkert att påverka svensk politik en hel del.