fredag, november 17

Mittenfältet i landstinget

Ljusnan berättar att det under hösten funnits krafter som agerat för en stark mittenregering i landstinget Gävleborg. Det var för mig ingen nyhet. Efter valet agerar alla partier för att utifrån valresultatet få så stort genomslag som möjligt för sin politik.

Efter valet kommer alltid en diskussion om hur man ska forma majoriteter i kommun, landsting och riksdag. Grundläggande för alla sådana diskussioner måste vara vilka besked man gett väljarna innan valet.

Det hade varit oklokt av folkpartiet att ingå i allians för Sverige och sen rädda kvar Göran Persson som statsminister genom att bilda en s-fp regering. Har man gått till val på att skapa en ny regering kan man inte svika väljarna efter valet.

Lika oklokt hade det varit för Centerpartiet att i Gävleborg rädda kvar socialdemokraterna vid makten. Vi hade gått till val på att Gävleborg behövde ett nytt ledarskap i form av att oppositionen under ledning av Björn Brink skulle styra landstinget. Det besked som lämnas före valet måste ha bärighet även efter valet.

Tack och lov så är det hos oss inte en distriktsordförande (jag) eller ett landstingsråd som fattar beslutet. När jag efter valet kallade samman landstingsgrupp och distriktsstyrelse (ca 25 pers) var uppfattningen mycket klar. Vi skulle i första hand skapa en majoritet av alliansen, sjukvårdspartiet och miljöpartiet. Alternativ två var att erbjuda socialdemokraterna att under vår ledning ingå i en samlingsregering. Alternativet att i centerpartiet i koalition skulle rädda sossarna kvar vid makten i landstinget hade ett rätt begränsat stöd, milt sagt.