Vem satte stopp för vad?

I Ljusnan av idag står att läsa om spelet bakom kulisserna. Där avslöjas att sossarna för diskussioner med oss i centern om att tillsammans ta makten, dels att det skulle vara jag som satt stopp för det hela.

Bakgrunden är inte lika rafflande. Vi gick till val på att i landstinget Gävleborg ta makten tillsammans med alliansen och sjukvårdspartiet. Vi fick inte majoritet. Vänstern med s, v och mp tog 38 mandat och vi tog alliansen tog 37. Vår styrelse och landstingsgrupp bestämde då att för det första hålla ihop alliansen. För det andra att undersöka om miljöpartiet ville byta sida. Ville de inte byta sida skulle vi undersöka om socialdemokraterna var villiga att tillsammans med alliansen styra landstinget Gävleborg. Landstinget skulle må väl av lite stabilitet. Socialdemokraterna sa nej.

Socialdemokraterna ville därefter veta om alliansen var ett äktenskap utan sprickor eller om en skilsmässa eventuellt kunde vara förestående. Om så var fallet var socialdemokraterna benägna att i alla fall fundera på en mittenallians. I vårt parti besvaras den typen av frågor inte utan att vi förankrar brett. Jag sammankallade därför landstingsgrupp och styrelse. Vi hade på onsdagskvällen ett möte där alla yttrade sig. Beslutet blev att hålla fast vid vårt samarbete i alliansen och sjukvårdspartiet.

Den pikanta lilla detaljen är att vid sammanträdet yttrade alla sin åsikt, alla utom jag själv. Jag ser min roll som ordförande att i första hand hålla ihop partiet och inte alltid driva en egen ståndpunkt. När sen partiets ståndpunkt sen blir densamma som jag funderat på i min egen kammare så blir rollen som ordförande lättare. Men den som till Ljusnan har påstått att det var jag som satte stopp för att spräcka alliansen har något överskattat min roll.