Stackars Amanda

Amanda Isaksson, lovande ung framtidspolitiker för socialdemokraterna i Gävle, har hamnat rejält snett. Som socialnämnden vice ordförande ska man inte vara så fuyll på Cityfesten så att man bli omhändertagen av polisen för fyller. Att man dessutom är jourhavande ordförande som ska kunna fatta svåra beslut om omhändertagande av barn gör att det som hänt inte bara är pinsamt utan helt oacceptabelt.

Den tanke jag får är att partierna måste bli mycket bättre på att ta hand om sina förtroendevalda. Vi måste förklara att den dag man ställer sig upp och blir en politiker är man en offentlig person med helt andra krav på sig än vad det är för andra. Vi måste också se till att alla vet hur massmedia fungerar.

Idagens Arbetarblad gråter Amanda ut över hur elaka karlarna är i hennes parti som vill sparka henne. AB:s journalist hade inte gjort sin läxa och tagit reda på att hon var i tjänst vilket GD och Svenska Dagbladet gjort. Amanda hade varit betjänt av att någon förklarat för henne att det hon gjort är oförenligt med att under en period framåt vara politiker. Då hade hon sluppit schavottera.

Detsamma borde någon ha sagt till den stackars SSU ordföranden. Tänk om hon efter tragdein på Crazy Horse bara bett om förlåtelse och sagt att hon lärt sig en läxa. Då hade hon sluppit löpa gatlopp i domstolen.

Politiker är man beroende på att många andra människor gett en sitt förtroende. Beter man sig så att man förlorar förtroendet ska man inte längre ägna sig åt politik, så enkelt är det.