Alternativen i politiken

Miljöpartiets kongress hölls under helgen. Peter Eriksson fick kommentera igårkvällens Agenda. Klart är att miljöpartiet inte tänker acceptera att under kommande mandatperiod vara ett passisvt stödparti. Det tänker inte Ohly och vänsterpartiet vara heller. Lika klart är att GöranPersson och socialdemokraterna inte är ett dugg intresserade av koalition.

Alliansen har gett klara besked, klarare än före något annat riksdagsval. En borgerlig majoritet ska leda till en borgerlig koalitionsregering. Vissa frågor återstår att lösa som familjepolitik, fastighetsskatter och miljöpolitik men en borgerlig regering ska det bli.

Om det blir en vänstermajoritet kommer mp och v att kräva kolation medan socialdemokraterna kommer att säga nej. Talmannen kommer då att föreslå Göran Persson till statsminister för en ren sosseregering och v och mp får då ta ställning till om man ska rösta nej eller avstå. Väljer man då att rösta nej så fäller man tillsammans med den borgerliga minoriteten Göran Persson. Om ingen ger sig kan proceduren upprepas ytterligare två gånger innan nyval utlyses. Det alternativ som flimmrade förbi efter valet 2002 där miljöpartiet skulle ingå med c och fp i en minoritetsregering är uteslutet. Inget borgerligt parti är intresserade av att bilda regering med stöd av ett opportunistiskt vänsterparti.

En vänstermajoritet i riksdagen kommer att sluta i en taktiskt bedömning om vem som tjänar och vem som förlorar på ett nyval.

Ger sig v och mp och släpper fram en sosseregering kommer de att gång på gång vilja visa vilket misstag det var. Accepterar s att släppa in v och mp i regeringen får vi nog tillsammans be "Gud bevare Sverige".

En försiktig gissning är att en borgerlig majoritet innebär betydligt mindre risk för regeringskriser.